Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är Gunnar Ahlström borta. Han fick aldrig uppleva att hans livsverk
åsattes sitt rätta värde. Men detta hans verk står sig. Det har tyngd. Jag
hoppas att han dog med klar insikt om att det han skapat skulle stå sig
många decennier efter det att de små svenska universitetskarriärernas
texter blåst bort som slösäd.
SvD 8-7-82
Bortom folkhemsillusionen
Nu är det valår mitt i krisen. Det talas om borgerlig vanskötsel av rikets
affärer så som de borgerliga partierna förr talade om socialdemokratiskt
vanstyre. Såvitt jag ser har båda rätt. De olika och rätt odugliga borgerliga
regeringarna har fört en typiskt socialdemokratisk politik liksom de
tidigare socialdemokratiska regeringarna - också de rätt odugliga även om de
seglade i ekonomisk medvind - förde en borgerlig politik.
Det är möjligt att en ny rustningsronda och krigsronda tillfälligt hjälper
Sverige till en bättre ekonomisk situation i den allmänna krisen så som
Hitlers uprustning gjorde 1937 och Förenta Staternas krig i Korea gjorde på
femtiotalet. Men de recept de olika statsfinansierade partierna från
moderater till vpk förordar skiljer sig inte i grund från varandra.
Folkhemmet var ett illusionsbygge. Det var inte ens särskilt svenskt.
Sådana välfärdsstater på kapitalistisk (eller biandekonomisk som det heter
när staten går in och räddar kapitalismen) grund försökte man sig på i alla
stater som drog nytta av imperialismens system. I det skiljer inte mycket
mellan Sverige och Storbritannien och Frankrike och de andra. Och i
Tredje världen sökte de lokala herrskapen av kompradorer och feodala
jordägare att kalla sig socialister och bygga ett överklassens folkhem på
bonde-miljonernas nöd.
Folkhemmet var en illusion som måste spricka liksom rekordåren bara
var uppåtkänslan före den kommande baksmällan. Och inte var det bättre i
öster. Uniformerna var olika och man talade inte om folkhem utan om
socialism och viftade med röda fanor och marscherade fram och tillbaka på
officiella helgdagar framför ledarna på tribunen så det stod en stank av
fotsvett över Moskva som Berlin som Budapest. Men utsugningen förblev.
Det var bara den nya klassen - nomenklaturan - som tagit den gamla
klassens plats. Det blev samma imperialism och alltså också samma kris.
Nå, det här var en positionsbestämning. Innerst inne vet också de
trognaste ombudsmän att jag har rätt. Så länge imperialismen och den absoluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
