Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns ett mer än hundraårigt argument som går ut på att om facket
blott är fack och blott kämpar för medlemmarnas omedelbara intresse då
lyfter arbetarklassen sig aldrig ur trade-unionistisk snävhet. England har
varit det klassiska exemplet. Det var ett centralt argument när det gällde att
förena den fackliga och den politiska arbetarrörelsen i Sverige; det var ett
av Lenins argument för partibygge.
Argumentet har visat sig hålla. Erfarenheten är entydig. Men den
erfarenheten har varit erfarenhet från trade-unionism inom en produktiv
arbetarklass; ett proletariat på vilket samhället försörjer sig. Nu har vi ett
proletariat som alltmer blir ett proletariat som försörjs av samhället. Hur blir
då dess trade-unionistiska medvetande?
Storkommunreformen i Sverige var en milstolpe i det modärna Sveriges
utveckling. Det är möjligt att framtida historiker kommer att hävda att det
var då Sveriges omvandling från borgerligt parlamentarisk demokrati till
byråkratisk korporativism formellt inleddes.
Då avskaffades ungefär en kvarts miljon folkliga och valda
representanter vilka på politiska mandat skötte olika sociala och praktiska uppgifter
och ersattes av en byråkrati med reglerad arbetstid och tjänsteår och
oav-sättlighet.
Inom socialvården särskilt tog sig denna omvandling ideologiska uttryck
för övrigt. Byråkraterna framträdde som ny radikalism mot förlegad och
folklig konservatism. Men dessa ideologiska utsvävningar - vilka
fortfarande pågår - är en annan historia.
Samtidigt övertog de svällande grupperna offentliganställda de olika
valbara platserna och besatte posterna inom de politiska partierna . Detta blev
dem möjligt då de - till skillnad från andra grupper - kunde organisera sin
arbetstid så att politiskt arbete möjliggjordes.
Politiskt uttrycktes den nya maktstrukturen med ord som
”servicedemokrati” och ”kulturdemokrati”. Kulturen liksom idrotten liksom
ungdomens fritid kommunaliserades och övergick från organisationer och
rörelser till att handhas av tjänstemän.
Själv bor jag på landet i en kommuns ytterområde. Jag märkte reformen
mycket snabbt. Allt blev dyrare. Allt blev omöjligare. Den tidigare
möjligheten att agera normalt politiskt genom att tala med folk i fullmäktige
upphörde. Jag känner inte någon - annat än sådana som försörjer sig på att
förvalta åt medborgarna - som är av annan uppfattning än att denna
reform har avskaffat det vi menade med demokrati och kommunalt
självstyre. Men den ger försörjning och makt åt ett växande skikt byråkrater.
Nu kan man hävda att jag bortser från att de flesta offentliganställda är
lågavlönade och att de sliter i tunga och otacksamma arbeten inom sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
