Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strävan att få sammanhang mellan sina idéer? Ideologerna måste för att bli
ideologer ha åsikter även i psykologi. Men för fatta rna?”
Dock är det så att inte bara specialisterna utan även författarna och -
ytterligare - alla människor inte bara har åsikter i psykologi utan därtill
handlar enligt dem. Ur detta sammanhang kan ingen bryta sig loss.
Åsikterna är sociala och har social verkan genom vårt handlande. (Skrivande.)
När jag tar avstånd från SACO-strejken så sker detta därför att jag i deras
skatteresonemang ser en institutionalisering av ojämlikheten i samhället.
Deras skatteresonemang är också förbundet med åsikter om intelligens,
duglighet, värde.
Uppdelningen i specialister är också den social. Själv kan jag inte
acceptera den. Med ett visst arbete kan jag sätta mig in i varje fråga; man kan
alltid kontrollera specialister även om man inte utan livsavgörande insatser
själv kan bli nyskapande inom specialiteten. Den sig upplösande borgerliga
kulturen förnekar Leonardo da Vinci och Robinson Cruse - för att gå
vidare måste man därför upphäva denna förnekelse. Praktiskt; speciellt
intresserad av mekanik har jag aldrig varit. Men när jag och Gun reste till Asien
1958 skaffade jag mig körkort. När jag kom till Teheran insåg jag att jag
måste lära mig bilmekanik. Alltså köpte jag en verkstadshandbok, en
uppsättning verktyg och bad en erfaren mekaniker om råd. Han sade:
— Allt i en bil är förnuftigt. Du kan plocka sönder den hur du vill, bara
du kommer ihåg i vilken ordning du arbetat och sedan sätter ihop delarna i
omvänd ordning.
Därefter höll jag på i tre år med bilen. Jag fick i olika sammanhang
montera ned allting, motor och koppling och växellåda och knutar och
generator. Mot slutet av dessa tre år arbetade jag fortare och säkrare än i början.
Men nu - när jag inte behöver detta - lämnar jag bilen till specialister, som
kan göra arbetet snabbare. Jag lärde mig heller inte så mycket att jag kan
konstruera en ny bil. Men händerna lärde sig tänka.
Specialiseringen som praktik är förnuftig: som teori däremot blott ett
uttryck för ett sjukt samhälle, ett där människan inte vågar (får) erkänna sin
universalitet. Insikten om detta gör det inte möjligt att bli specialist =
nyskapare; Gör det dock alltid möjligt att kontrollera vad specialisterna =
nyskaparna uppnått och - ofta - påvisa var de räknat fel.
Jag kan inte påminna mig att ha ordrätt sagt att intelligens inte är ärftlig.
(Jag minns alltså inte om jag gjort det.) Jag anser att påståendet är sakligt
meningslöst. Både bejakandet och förnekandet vore ideologiskt i dålig
mening - falska medvetanden. Dock ger satsen svaret på frågan om
nödvändighetens frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
