Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de jag icke skilja mellan det möjliga och det omöjliga, jag bleve underkasta
de lagbundna tillfälligheterna. Eller som Hegel uttrycker det apropå
världsandens flanker:
”De flesta veta alls icke varom det rör sig och få blott slag i huvudet som
av en osynlig hand.”
Viktigt är kanske att påpeka att jag från Hegel icke drar slutsatser om
genetik. Jag använder tankeverktyg men jag ersätter icke
verklighetsbeskrivningen med dogmer. Jag kan tolka skeenden i en kinesisk by - men
jag låter inte byn bli en projektion av mina tolkningar.
Därmed är också funktionärens fråga besvarad; ty det viktiga är icke det
verkliga utan det möjliga. Det är icke dagens verkliga organisationer utan
de ännu blott nödvändiga möjligheterna som kan påverkas. Om mina
analyser är felaktiga, om jag icke förmått inse det nödvändiga då bär jag
ansvar för detta. Ty endast okunnigheten är oskyldig.
AB 30-10-1966
Medvetenhet och moral
En muslim och en nordamerikan har det gemensamt att de döljer
vänsterhanden när de äter. Men de gör det av olika skäl. Det framgår med all
tydlighet om man gör experimentet att fråga muslimen respektive
nordamerikanen varför vänsterhanden hålls så gömd under bordet. Nordamerikanen
blir förvirrad, lite upprörd, får fläckar i ansiktet och blir till slut arg.
Muslimen ger en kortfattad och icke känsloladdad förklaring.
Nordamerikanens bordsskick är visserligen historiskt bestämd och bär
en social innebörd — immigranterna som kom till Nordamerika vid
sekelskiftet kom från underklassmiljöer där man åt med kniv; när de fick veta
att det var fult att stoppa kniven i mun tvingades de hitta på ett sätt att äta
utan kniv, det blev det amerikanska bordsskicket — men detta
amerikanska bordsskick är i och för sig lika lite förnuftigt som det västeuropeiska där
kniven fungerar som påpetare. Det tillfälliga och rituella bordsskicket får
sedan naturligtvis följder för matvaruindustrin. Ju räddare
nordamerikanerna blir för kniven, ju mer går deras mat över till det förtuggade
(hamburgare, fast food etc). I vår kultur (som vi alltså i mycket delar med
Nordamerika) blir numera diskussioner om varför man äter på det ena eller
andra sättet mer känsloladdade och mer upphetsade än diskussioner om varför
vederbörande utformar sitt sexualliv på det ena eller det andra sättet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
