Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inte tror mig kan välja en akademiskt bildad nordamerikan och
genomföra experimentet.
Kring det nordamerikanska ätandet har utbildats ett helt system av regler
som fått moralisk karaktär. Men detta system vilar på förnuftslöshet.
Muslimen däremot kan ge det förnuftiga svaret att i hans kultur —
liksom i de flesta kulturer i världen — skiljer man mellan den hand som
används för hygien och den hand med vilken man äter. (Intressant är att
européer och nordamerikaner spontant finner det snuskigt att — som
muslimer — tvätta sig efter tarmöppning. Moraliskt för dem är att torrt gnida
sig hemorroider med för ändamålet specialtillverkat papper.)
Det framgår av mitt sätt att skriva att jag finner det muslimska
regelsystemet förnuftigare än det nordamerikanska. Att jag gör så och att jag
överhuvudtaget kan se beteendemönster och regelsystem och moraler på detta
sätt och välja mig det jag finner ändamålsenligt oavsett just det regelsystem
som gäller i det samhälle där jag vuxit upp är också det ett historiskt och
socialt bestämt beteende. Denna valfrihet är individualismens som själv är
en av bourgeoisens stora landvinningar.
(Föreställningen att t ex Karl Marx skulle förnekat kapitalismens
positiva och frigörande sida beror bara på dåligt läsande. Karl Marx var
sannerligen ingen Göran Palm. Han var skolad av Hegel. Och för den som
intresserar sig för hur kultur och moralföreställningar och sociala beteenden
bestäms är hans etnografiska anteckningar viktigare än de mer
systematiserade och flotta beskrivningarna hos Engels.)
Att det är historiskt möjligt att här och nu uppnå denna medvetna
valfrihet (inom gränser) innebär ju inte att alla gör det. De flesta ser inte ens
möjligheten. De får inte se den. Skolans uppgift är ju inte att lära ut
kunskaper (de långa år då barnen hålls inlåsta — fram till dess de är mer än
könsmogna — ger dem inte mycket kunnande) utan att hålla dem
anpassliga. Särskilt underklassen skall hållas anpasslig. Annars skulle den ju inte
gå med på att vara arbetslös med jämna mellanrum. Överklassen härskar
-som Strindberg påpekade - genom att bestämma inte bara tänkandet utan
även själva tankelagarna. Även åt sina egna för övrigt.
Också det medvetna jag som ger möjlighet till väljande har sin historia.
Den går att reda ut. Den är nödvändig att reda ut för den som vill ta vara
på detta enda korta liv och utnyttja det. Det är en av litteraturens
uppgifter. Själv har jag gjort det två gånger. 1960-1967 i den bok vars slutliga
utformning endast finns på engelska (och översatt till bl a norska):
”Confes-sions of a disloyal European”. Och i höst ger . jag ut ”Barndom”.
Min misstro mot psykologer beror inte på att jag anser att Freud hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
