Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutits innan de hunnit ta till vapen mot republiken. Då under kriget fann
det också kommunistledare som blivit nazister och socialdemokrater son
arbetade för Hitler. Inte undra på att vi inte hade någon kritik som Mosk
varättegångarna!
Nu har jag levat längre och sett mer. Sveket är ingen förklaring. Men det
börjar räcka med att se sig kring och undra vart de tog vägen kamraterna.
Ju mer framgång de revolutionära kamraterna hade och ju fler poster de
fick ju mer bleknade de. En efter en gick de sedan över till
socialdemokraterna och gavs en stol att sitta på. De började med att säga att de tog sina
poster för politikens skull. Sedan upphörde politiken och bara posten blev
kvar. Det var med framgången deras som det är med supen. Först tar karln
supen och sedan tar supen karln.
Erfarenheten är inte ny även om det tog mig några år att inse att det inte
var ett undantag att den revolutionäre unge blev en pamp i karriären. Det
var regel. Så fungerar klassamhället och så har det alltid fungerat.
Arbetarklassen vet det sedan sekel. Det är därför unga aktivister möts med
sådan misstro. Ju rödare han talar på mötena ju mer börjar
arbetskamraterna tro att det står inför en blivande herre. Och i de flesta fall har de rätt.
Med studenter är det ju inte bättre. Gråsossarnas djupa misstänksamhet
mot studentrevolutionärerna 1968 var berättigad. För de flesta var revolten
bara en sväng i karriären. Se på dem nu! Den som börjar gå den långa
marschen genom institutionerna blir institutionell. 1980 som 1830!
I min ungdom fanns mjölk att köpa i Sverige. Sådan som kommer från
kor. När den stod skildes grädden ut. Den låg gul på mjölken. Den kunde
skummas av. Sedan arbetarerörelsens början har herrarna känt till hur
man skummar ledarna från klassen och hur man skummar
studentrevoltörerna från revolutionen. Den lärdomen ärvde kapitalet från feodalismen.
Det är klassamhällets äldsta knep.
Men inte heller detta räcker som förklaring. Det är ju dock så att inte
alla går över. Det är inte ödesgivet att en student blir ämbetsman eller
koop-teras in i den härskande klassen. Det finns - inte så många dock - sådana
som kan fortsätta att arbeta medvetet. Och alls inte alla arbetarledare
stiger från klassen. Genom historien (och i olika politiska grupper) finns
arbetarledare som med Bill Haywoods ord kommit ihåg att
”Uppgiften är att stiga med klassen och inte att stiga från klassen!”
Det finns ännu en förklaring. Tre väldiga nederlag har drabbat den
europeiska arbetarklassen. Socialdemokratins sammanbrott 1914. Fascismens
marsch mot seger i Italien och Tyskland. Sovjetunionens väg från
revolution över kontrarevolution till fascism. Vem vill ta ordet kommunism i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
