Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den konstnärliga friheten vidgas med krympande publikunderlag.
Också det är självklart. I den engelska pornografilagstiftningen var
pornografi som kostade mer än 2 guineas straffri. Ty personer med en inkomst
som tillät dem att kosta på sig så dyra nöjen ansågs inte rimligen ta skada
till sin själ. Detta gör det rätt enkelt att vara ytterligt revolutionär i ett
borgerligt samhälle sålänge denna revolution begränsar sig till konst avsedd
för socialgrupp I.
När det gäller film uppstår alldeles speciella problem. Den dyra
apparaten; det stora kapital som investeras i en film gör det i stort omöjligt för
film att nå den frihet som lyrik kan nå. I och för sig spelar detta mindre
roll. Lyrikens frihet är även den i högsta grad skenbar. Dess
publikunderlag för litet.
Frågan kan inte lösas med samhällsproducerad film. Ingenting tyder på
att en borgerlig statsapparat som den svenska - eller en brypkratisk
statsapparat av östeuropeiskt slag - skulle vilja ha en film som undergrävde dess
privilegier. En filmindustri (oavsett om den är privat eller statsägd eller ägd
av kooperativa ekonomiska organisationer) kan därmed under inga
omständigheter producera socialistisk film. Det är en ren dumhet att
begära detta. En lika stor dumhet som det vore att begära av våra eller de
sovjetiska regeringsmedlemmarna att de skulle följa sina partiprogram. I
samhällen av amerikansk, sovjetisk eller svensk typ har konsten frihet endast
så länge den inte allvarligt hotar de privilegierades privilegier. Under
perioder där de privilegierade anser sig säkra blir friheten stor; under tiden
då de känner sig hotade blir den liten. Ytterst står i alla dessa samhällen
lägren beredda.
Nu definieras inte på detta sätt. De privilegierade definierar inom varje
samhälle konsten så att det som närmar sig gränserna blir o-konst. Det
vore lätt att ge en historisk exempelsamling. Men vi borde kunna vara överens
om att det som i ett givet samhälle definieras som konst också i grunden är
ofarligt för detta samhälles härskande skikt.
Som ni märker innebär detta att jag anser termer som socialistisk
humanism eller socialistisk realism som meningslösa i dessa samhällen. I
vissa perioder av skärpt klasskamp uppstår också konstnärliga
motrikt-ningar. Thomas Miinzers bönder och. Luthers herrar sjöng inte samma
sånger. Men för att denna konst skall kunna uppstp krävs också att dess
klass är medveten. När det gäller film inträffar sådana situationer endast
under inbördeskrig; filmens teknik kräver detta.
Ingenting tyder på att vi i vår livstid, eller våra barns livstid kommer att
leva i det klasslösa världssamhället. Vi har ännu de stora krigen framför
oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
