Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Han var inte sjuk, han bara svalt ihjäl. Mor säger att han förut varit
en stor och stark karl, en duktig arbetare, omtänksam och vänlig mot
familjen och givmild mot dem som var sjuka. Det är mitt tidigaste
barndomsminne. Jag var alltid hungrig och far låg död på vägen...
När Tung Yang-chen berättade om hur han deserterade, då stod
legoknektar,utskrivna bönder och i krig vinddrivna infanterister i led på led
bakom honom till historiens gryning;
... När vi så marscherade iväg sade jag att jag behövde skita och jag gick
ut i kaolinangfältet med mitt gevär och satte mig. Det var mitt i natten och
det var mörkt. När jag var färdig och ställde mig upp igen hade alla
marscherat bort och jag var ensam. Då deserterade jag och gick upp i
bergen...
Jag går inte med på att kalla detta för ”subjektiv reseskildring”. Det är
klar och medveten epik. I stället för att skriva om mina förfäder i Solvarbo
by skrev jag om min samtida i Liu Ling. Med samma djupa identifikation.
Dubbelt svårt att skriva därför att berättelserna var givna; därmed också
en medveten återgång till diktarens äldsta uppgift.
Men ur detta arbete växte konflikter som bara kunde lösas genom en
individuellt inriktad roman, ”Samtida bekännelser”. Men när jag sedan
arbetar med ”Myglaren” och vill nå den verkligt tvetydiga realitetseffekten
-då griper jag tillbaka till mina allra första publicerade böcker (”Folkets
Hus”, ”Hemkomst”, ”Jubelvår”), tar därur bakgrundsmiljö (Ljungsvik,
fadern, rörelsen) och huvudperson. Det går inte att skilja på de olika
genrerna.
Om man säger sig vilja lägga torpeden under arken får man
miniatyrordnar och hamnar i akademier. (Den trolösheten är inte av i somras.) Om
man säger sig var förutsättningslös då blir man en pianospelande
bromma-bo år 1941. Endast genom att alltid välja att var vulgär kan man besvara sig
som mänskligt aktiv.
BLM nr 9-1966
Uppsala studenters filmstudio 30-11-66, diskussion:
kulturen (filmen), klicken och massan
Frågeställningen är lite suddig. Både klick-kulturen, eller elitkulturen och
masskulturen är i ett samhälle som vårt uttryck för gängse värderingar.
Eliten får konsumera kultur och massan det kommersiella. Båda är dock
styrda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
