Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför gjorde ni så litet då när Hitler tog makten?
Också om Östeuropa har det skrivits för lite. Dagens ruttenhet och
dagens förborgerligade surrogatkapitalism i Östeuropa får inte undanskyla
minnet av en tid när Östeuropa ännu var i revolution - även om man nu
måste undersöka vad som gjordes då som kom att leda till degenerationen
nu.
Det var inte populärt att hysa dessa åsikter i Sverige år 1951. Det var
Berlinfestivalens år. Trots allt som skrevs här hemma var det en väldig
ung-domsmanifestation. 30 000 ungdomar från hela världen.
Im August, im August bliihn die Rosen
Det var första gången jag såg Ulanova dansa. Det var mäktiga
kulturprogram från alla länder. Men viktigare var att vi lärde känna ungdomar
från andra delar av världen än Europa. Det fanns en värld utanför Europa.
Det var i Berlin år 1951 som jag blev klart medveten om att hela världen var
i revolution. Det var där jag lärde mig inse att den europeiska
kulturtraditionen inte var kulturtradition utan blott en del av kulturtraditionen, en
liten ut kantsdel.
Från Egypten sjöng ungdomarna i Berlin enhetssången
Unity Song
Senare kom jag att arbeta samman med kamrater från olika länder i den
revolutionära ungdomsrörelsen. Den skrattande indonesiske vän jag länge
delade rum med är avrättad sedan några år. Vi hade talat nätter igenom om
hur folket skulle kunna besegra imperialister och kontrarevolutionen. Man
kan säga att slutsatserna som han - och hans kamrater - kom fram till var
felaktiga. Dessa misstag förde dem till avrättningsplatsen. Men historien
går vidare och revolutionerna går vidare. Det var dock i Berlin 1951 som
jag första gången hörde de indonesiska ungdomarna sjunga
Ta-sing-song-so
Det pågick två stora frihetskrig den gången 1951. Koreakriget och kriget
i Vietnam. Då var det omöjligt att skriva om dem i Sverige. Alla anständiga
tidningar stod på Förenta Staternas och Frankrikes sida. Nu efter tjugo år
av nederlag för imperialismen kan man även i Sverige diskutera kriget i
Vietnam från annan ståndpunkt än Förenta Staternas generaler. Jag
arbetade i samma rum som en vietnamesisk kamrat 1953. Han var krigsinvalid
från kriget. En god kamrat. Men det var år 1951 jag första gången hörde
det kämpande vietnamesiska folkets sånger - då kallades Ho ännu bandit
och ryssagent i anständig svensk press.
People and soldiers:
Vid mitten av femtiotalet, 1954 för att vara exakt debuterade jag som
författare. Efter att ha skrivit tjugotal otryckta romaner slog jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
