Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i opinionsbildningen var att det supermaktstillvända kravet på Fred
i Vietnam ersattes av det klara ställningstagandet för det
rättfärdiga nationella befrielsekriget: ”Vapenhjälp åt FNL!”
Den analys och värdering som Säkerhetspolisen på den tiden
gjorde av solidaritetsarbetet — att den styrdes från Kinas ambassad
— var oriktig. Den såg ett politiskt skeende som konspirativt. Så
länge regeringen följde dess analys var den på ett för Sverige
olyckligt sätt handlingsförlamad. Ur detta växte dels en kris mellan
säkerhetspolis och politisk ledning som slutade i säkerhetspolisens
nederlag och dels den nya regeringspolitik inför solidaritetsrörelsen
som blev Palmes; if you cant beat them — join them! Vilket också
motsvarade Sveriges nationella intresse.
Det som var sant i säkerhetspolisens resonemang — och Sv.D:s
rapportering för övrigt — var att kineserna på den tiden — under
kulturrevolutionen — förde intensiva och öppenhjärtiga politiska
diskussioner och var beredda att timmar igenom resonera också
med ungdomar utan politiska poster och byråkratisk prestige. Det
var en intellektuell påverkan på hög nivå. På Kinas ambassad i
Stockholm som då skötte stora delar av kontakterna med Väst
arbetade några av Kinas mest briljanta och kunniga intellektuella.
Men deras intresse för inre svensk politik var marginellt. De var
också — utifrån sin kinesiska erfarenhet — politiskt kunniga nog att
veta att ingen utifrån styrd rörelse någonsin kan bli av politisk
betydelse i ett land. Dock; deras klart resonerade varning för
påverkan från de nya tsarerna i Kreml, för den fascistiska utvecklingen i
Ryssland och påpekande att en vänster värd namnet är nationell,
fick betydelse .
I Sverige blev solidaritetsrörelsen stark just därför att den icke
kunde styras av den ryska supermakten. Det svenska
kommunistpartiet som hur det än vänt sig och gestikulerat dock aldrig förmått
bryta med kontrollen från Kreml var svagt, det höll sig kvar i — den
då tynande — fredsrörelsen och det blev därför möjligt att utanför
dess kontroll eller inflytande bygga en rörelse på principiell grund. I
länder där kommunistpartiet var starkt — som i Frankrike —
förblev solidaritetsarbetet ungefär lika svagt och lika litet trovärdigt
som fredsarbetet. Våren 1968 förändrade inte detta. De franska
kommunisterna tjänade inte folket, de spelade Moskvas
diplomatiska spel på fransk botten — som de gjort när det gällde Algeriet —
och den franska staten kunde därför också genomföra sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
