Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bovins slutsats blir:
— Revolutionen var hotad.
Men vad Bovin beskriver är inte någon revolution. Det är en
statskupp, en officersrevolt, ett pronunciamiento av det slag officerare
utbildade i Förenta Staterna brukar genomföra i Sydamerika och
Centralamerika. Men ett misslyckat pronunciamiento. Juntan i Chile
lyckades skapa sig större politiskt stöd.
Bovins beskrivning av hur man ”gör” en ”revolution” inte bara
låter som ett politiskt recept från CIA:s ”think-tanks”. Den
sovjetiska socialimperialismen och USA-imperialismen har samma
operativa inställning. Det enda som skiljer är de ideologiska höljen i
vilka de döljer sina intressestyrda skurkstreck.
Verkliga revolutioner, den engelska, den franska, den ryska, den
kinesiska är väldiga massrörelser i vilka politiska ledare och eliter
spelar en viss — och ibland avgörande — roll men där kraften
skapas av massornas rörelse. Bovins revolutionsuppfattning har
ingenting gemensamt med Marx’ syn eller Lenins. En Bovin i
Izjvestia är lika litet marxist-leninist som en Schmidt i Völkischer
Beobachter var nationell socialist.
Också för den som principiellt är motståndare till Marx och
Lenin är det viktigt att inse att den politik Bovin representerar har
en annan klassbakgrund än den socialistiska revolutionens. Bovins
liknar mer den tyska nazismens. Den som vill veta hur en
marxist-leninist bedömer Kremls krig i Afghanistan bör läsa Enver Hoxhas
”Reflections on thé Middle East” (Tirana 1984). För honom —
liksom för Lenin i motsvarande situation — blir det afghanska
folkets kamp mot det ryska koloniala förtrycket ett rättvist krig.
Hans diskussion om religionens roll i de sociala striderna är därtill
väsentlig och hans anteckningar om Islams historia tankeväckande.
Aleksandr Bovin formulerar en imperialistisk politik med samma
ord som Reagans, Thatchers, Mussolinis och en gång tsarens
skribenter:
— Men vi visste och kände att en stormakt inte fick undandra sig
exceptionella beslut under exceptionella omständigheter.
Bovin tar principiell ställningar rätten till inblandning:
— Det finns faktiskt situationer när ickeinblandning blir
förräderi.
När han försöker argumentera blir hans argument falska som det
om Spanien på 30-talet. Han trollar med ordet non-intervention.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
