Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”De afghanska gerillagrupperna utgör en kontrarevolutionär
rörelse i klassisk mening, i den mening som Vendeé-upproret mot
franska revolutionen var kontrarevolutionärt. Dess strävanden
riktar sig mot allt som progressiv opinion i Europa kämpat för sedan
upplysningstiden.”
Så inleder Therborn sin artikel. Tanken är återkommande och
hela perioden efter 1789 framställs som en de bildade
minoriteternas kamp.
”Revolutionen (i april 1978 i Afghanistan, J.M.) var en utbildad
och urbaniserad minoritets revolution, liksom de flesta borgerliga
revolutionerna i den franska revolutionens kölvatten.”
Kriget i Afghanistan skrivs in i en världsbild där bildade och
civiliserade vänsterminoriteter kämpar mot mörka högerkrafter:
”Revolutionens strävanden var desamma som vänsterns i resten
av världen, från Nordeuropa till tredje världen.”
Dock har en vänsterdemokrat och professor i Manchester svårt
att helt solidarisera sig med denna revolution. Den har gjort
övertramp och han vet:
”. . . att det radikala, moderniserade skiktet i Kabul snabbt
visade en ödesdiger oförståelse och otålighet inför
landsbygdsbefolkningens traditionella seder och bruk vilket ledde till ett snabbt
upptrappat våld och motvåld.”
Therborn har dock ett dagsaktuellt världspolitiskt perspektiv i
vilket
”det afghanska inbördeskriget mellan den afghanska
revolutionen och den afghanska reaktionen ...”
kan placeras. Sovjetunionen är för honom en stormakt men inte
en imperialistisk stormakt som Förenta Staterna. När Sven
Lindqvist nämner Sovjetunionen som imperialistiskt blir detta enligt
Therborn:
”. . . en märklig maoistisk efterklang.”
I enlighet med detta synsätt har Sovjetunionen inte som
imperialistisk stat anfallit och ockuperat Afghanistan, avlivat den sittande
statschefen och tillsatt en egen ståthållare de förde med sig i
bagaget. Den har blott
” . . .i det internationella stormaktsspelet ...”
förövat ett ”ingripande”.
Men det är egentligen synd om Sovjetunionen för denna
invasions skull:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
