Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men plötsligt — till förvåning för Napoléon och hela det övriga
Europa, som under skräckslagen tystnad hade följt hans senaste
dåd — utbröt ett vilt och blodigt gerillakrig mellan de spanska
bönderna och de franska erövrarna.
Här mötte Napoléon för första gången ett helt annat slags fiende
än dem, han tidigare haft att göra med ... Nu mötte han rasande
asturiska bönder, beväpnade med knivar, i trasor klädda faraherdar
från Sierra Morena med rostiga gevär och trotsiga katalanska
hantverkare med järnstänger och långa dolkar.” (Eugen Tarle,
”Bona-parte”.)
Dessa hundratusen ”trashankar”, som Napoléon kallade dem,
leddes av munkar. De förde alltså krig mot upplysningstidens idéer
och slaktade dess spanska företrädare, de så kallat ”förfranskade”.
Men det var ett rättvist krig för den spanska nationens existens.
Den politiska situationen var dock mycket komplicerad. Och som
Karl Marx påpekade kom detta krig som alla självständighetskrig
mot det napoléonska väldet att fa en dubbel karaktär och
ideologiskt även ta sig tillsynes reaktionära uttryck.
Under adertonhundratalet ställdes frågan om sken och verklighet
i motsättningen radikalt/reaktionärt på motsvarande sätt under det
irländska folkets kamp mot den brittiska överhögheten, under den
polska kampen mot tsarismen, under Indiens självständighetskrig
1857.
Alla krig är grymt dödande; folkkrig som det spanska då och det
afghanska nu blir mångdubbelt grymma. Om det skrev Engels
utmärkt år 1857 under det Andra opiekriget då den ”civiliserade”
pressen i England skrek högt om kinesisk grymhet i detta rättvisa
krig.
Då professor Therborn ser eliterna men inte folket i
revolutionerna ser han heller inte nationens betydelse och det nationella
oberoendets värde för folket utan — liksom de förfranskade i Spanien
1808 — talar han abstrakt om upplysningstidens ideér även när
dessa ideér manifesterar sig som imperialistisk utsugning och
främmande bajonetter.
Rysslands intressen i Afghanistan är inte ideologiska. De är
imperialistiska. Den härskande klassen — nomenklaturan — i
Sovjetunionen vill säkra sin kontroll över naturgasen i norra
Afghanistan. Den vill säkra kontrollen över de övriga rika
råvarutillgångarna. Den har också militärstrategiska intressen av att överta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
