Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östeuropeiska staterna står i oundviklig konflikt med den egna
arbetarklassen och det egna arbetande folket men drivs lika
oundvikligt till nationell konflikt med den härskande
nomenklaturan i den sovjetiska herremakten. Även om vi kan undvika ett nytt
europeiskt krig av världskrigsformat med något hundratal miljoner
offer (det totala förintelsekriget är en ideologisk föreställning blott)
kommer klasskampen och de nationella motsättningarna inte bara
att omintetgöra supermakternas drömmar om världsherravälde
utan även att spränga deras system av klientstater och till slut även
deras centrala kärnområden.
Det kommande århundradet kommer att formas under nya och
väldiga sociala strider. Hur dessa utvecklas blir beroende på hur
medvetet de kommer att föras. Det är därför inte tillfälligt att
kampen mot förnuftet nu åter präglar de officiella ideologierna. Just
i denna situation är det nödvändigt att ta strid mot de reaktionära
ideologierna. Visst stödjer jag de ryska dissidenterna i deras kamp
för yttrandefrihet; men när de hyllar Tsarryssland är de likafullt
motståndare. Och de ryska dissidenter vilka hyllar general Vlassov
kan inte räkna med större förståelse från progressiva europeiska
intellektuella än andra européer i vänkretsen kring Waffen SS.
Professor Zeev Sternhell från Princetonuniversitetet i Texas
påpekade häromsistens i Paris att det pågick en farlig ideologisk
högeroffensiv i Europa. Hans egna arbeten om fascismens rötter
användes för att söka ge sken av att socialism och fascism var sak
samma då de båda gick mot liberalismen. Man ”rehabiliterade de
förlorande” från Andra världskriget och till och med den gamla
regimens män före 1789!
”1 Frankrike talar man nu om folkmord å propos 1789 års
revolution!”
Det var — menade Sternhell — nödvändigt att ta strid för
förnuftet mot reaktionens ideologer.
Ytterst blir det alltså vårt — de historiemedvetet progressiva
europeiska intellektuella — ansvar om de östeuropeiska och ryska
dissidenterna och emigranterna låter sig förvirras till att bli vad den
sovjetiska nomenklaturans propagandister säger att de är:
reaktionens män.
(Expressen 25/6 1984)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
