Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logisk utveckling från den yngre till den äldre.
Det är visserligen sant att — som professor Zetterberg skriver i
sitt förord — ”Den besvikne demokraten talar i varje kapitel” (s. 13)
men jag tror inte det är möjligt att bara dra precis den slutsats
professor Zetterberg drar: ”Även intellektuella i folkrörelser utanför
den socialistiska traditionen uppfordras efter läsningen av Michels
att söka efter mekanismer som avvärjer eller mildrar den oligarkiska
tendensen i sina organisationer.” (s. 16)
Ty i sitt slutkapitel skriver Michels vackert: ”Historiens
demokratiska strömningar påminner om evigt rullande vågor. De bryter
alltid mot samma rev, men följs alltid av nya vågor”(s: 306). Dock, i
sitt senare skrivna förord uttrycker han sig kallare: ”Det är
författarens uppfattning att demokratien både som intellektuell teori och
politisk rörelse i dag har kommit in i ett kritiskt skede, ur vilket det
kan vara synnerligen svårt att hitta en utväg. Demokratien har inte
bara mött hinder på grund av yttre faktorer utan också på grund av
förhållanden som utvecklats inifrån.” (s. 20)
Det är inte bara så att Robert Michels med ”Organisationer och
demokrati” historiskt sett kom att ingå i den vetenskapliga falang
vilken teoretiskt krossade den liberala framstegstron och förklarade
demokratin illusorisk och därmed beredde väg för de marscherande
svartskjortorna; hans teoretiska arbete spelar åter en stor politisk
roll.
Jag anser att det är möjligt att visa att den vetenskaplighet och
idealism Michels pryder sig med har ett bestämt klassinnehåll, att
de järnhårda lagar han beskriver är giltiga blott i ett visst historiskt
sammanhang och att den oundvikliga oligarki han ser växa fram ur
de demokratiska rörelserna är oundviklig endast inom
klassamhället; men för den diskussionen är SAF-tidningen fel forum. Den
samhällsvetenskapliga objektiviteten har sina klassmässiga gränser.
Vad däremot också SAF-tidningens ägare/läsare har möjlighet
att ta ställning till är Michels skildring av oligarkins framväxt inom
de demokratiska rörelserna i relation till deras egen föreställning
om fondsocialismen i Sverige. Jag anser nämligen att Michels har
rätt och de har fel. Andra elitteoretiker beskriver hur en elit ersätter
2Se t.ex. Zeev Sternhell: Ni droite, ni gauche. Lyideologie fasciste en France.
Editions du Seuil, Paris 1983 och David Beetham: ”From socialism to fascism:
The relation between theory and practice in thé work of Robert Michels”,
Political Studies, Vol XXV, nrlo21977.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
