Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan; Michels visar däremot hur en ny — en ”revolutionär”
och ”demokratisk” — elit inte ersätter en äldre utan assimileras.
Revolutionen koopteras till reaktionen. De demokratiska
oligar-kerna blir nödvändigtvis konservativa. (Vilket naturligtvis också
kan uttryckas med Guizots ord på Ludvig Filips tid: Den som inte
är republikan vid tjugo saknar hjärta; den som är det vid trettio
saknar huvud.) Med en sådan syn blir löntagarfonderna blott en
anpassning till rådande förhållanden inom de styrande
oligar-kierna. De demonstrerande fondmotståndarna och de
demonstrerande fondanhängarna utgör samma maktlösa — fast med olika
fraser larmande — massa ovan vilken den nya oligarkin koopteras
till den gamla. Jag delar i detta Michels uppfattning. Att den
socialdemokratiska eliten far lite mer regulariserad plats i det
kapitalistiska styrsystemet är inte i någon mening socialism och blir
verkligt upphetsande blott för dem inom den härskande elitens
B-lag som far maka på sig för att ge nykomlingarna plats vid bordet.
Som professor Zetterberg framhäver var Michels klarsynt ty
frestelsen för arbetarledare att korrumperas genom att integreras med
statsapparaten och dagligen umgås med andra eliter var långt
mindre på Michels tid än i vår, då gråsossar kan likna borgare i alla
avseenden utom i röstningen på valdagen (s. 11).
Men om Michels på detta sätt faktiskt har rätt hur skulle det då
kunna vara förebådande och oroväckande att Michels publiceras i
dag och åter blir en central gestalt i diskussionen?
Michels har rätt nu som han hade 1915; genom att fa rätt. Enkelt
uttryckt är det så — och det vet också en stor del av
SAF-medlem-marna — att den nuvarande krisen är så djup och så strukturell
både i väst och öst att de härskande och alltmer parasitära
oligar-kierna inte har annan utväg än mer övervakning över varje tänkbar
systematisk opposition, hårdare kontroll av medborgarna, ett
alltmer förlamande fast grepp över den produktionsapparat som
alltmer går i stå och tillslut den öppna diktaturen även om den innebär
upphävandet av den egna ideologiska legitimiteten.(Som i Polen.
Den polska regimen är nu icke-legitim enligt sin egen ideologi.)
Anne Morrow Lindbergh fick tyvärr alldeles rätt när hon skrev att
fascismen rullade in mot oss från framtiden.
Denna fascism bär inte nödvändigtvis stövlar eller enfärgade
skjortor. Sådant hörde till teaterutstyrseln. Skådespelen för massan.
Den struktureras dag för dag kring oss. Visst talar de statsfman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
