Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traditionellt militant. Nedläggningarna skulle där nu bli så
omfattande och drastiska att facket inte kunde annat än ta strid. Det var
utmärkt ty då kunde man spela på motsättningen mellan arbetare i
lönsamma och mindre lönsamma gruvor. Det gällde att först
spräcka kolgruvearbetarna — de traditionellt mest militanta —
sedan ge deras försvagade fack ett svidande nederlag och tillslut när
de strejkande tvungits ge upp, lämna de arbetslösa
förtidspensioner. Hela operationen skulle kosta några miljarder men det vore en
lönsam investering i brittisk framtid. Arbetskraften måste bli en
lättrörlig resurs. Det gällde att visa den att den starka staten inte tål
någon uppstudsighet men ger social grundtrygghet åt den som
lyder.
Mitterand i Frankrike gör på samma sätt av samma skäl. Där är
facket redan kluvet och förlorar medlemmar. Men samhället måste
anpassas efter den nya tidens krav. Han låter slå till mot de
välorganiserade bilarbetarna. Där kan han spela på motsättningen mellan
”fransmän” och ”invandrare”. Mitterand kallar sig inte
konservativ som Thatcher. Han har gjort sig till president på arbetarröster
och talar om socialism. Men det är facket som skall knäckas och den
starka staten som skall säkra de nya lysande tiderna med social
trygghet åt de fogliga och polismakt för att hålla de oroliga under
kontroll.
Det blåser en frisk frihetsvind över Europa!
(Expressen 2/9 1984)
Det Kinesiska, det Ryska, det Indiska
Några grundfrågor om historia och klassamhälle.
Det finns avgörande svagheter i Christer Lundgrens resonemang
(FiB/K nr 18/84). Dessa svagheter i resonemanget är inte ovanliga.
Det är tvärtom så att just dessa svagheter nu blivit typiska. Även
om jag är överens med Christer Lundgren om att arbeta för
vänskap och förbindelser mellan Sverige — stat och folk — och Kina —
stat och folk — och även om jag menar att det är nödvändigt att
enas i det allmänna solidaritetsarbetet såväl med de rätt stora
vänstergrupper som delar Christer Lundgrens svagheter och de än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
