Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett groteskt upprop att Achesons politik i det kalla kriget var ett
fullföljande av Självständighetsförklaringen och Lincolns tal i
Get-tysburg. Han menade att de varit lika groteska i sitt vetenskapliga
beteende tio år tidigare när de inte granskat Roosevelts verkliga
politik.
Från min utgångspunkt sett var dessa uppropsundertecknare
dock på rätt sida som antifascister 1942 och på fel sida som
Ache-son-hyllare 1951 för att åter befinna sig på rätt sida under
protesterna mot Indokinakriget 1968 och hamna fel i sina upprop som
historiker för fred 1983.
Jag menar alltså att det går att visa att Harry Elmer Barnes och
andra revisionister från femtiotalet hade fel i stora delar av sina
slutsatser om Andra världskriget fast många av deras fakta var
riktiga och bör diskuteras men att de hade helt rätt i att den stora
majoriteten intellektuellt verksamma var oförmögna — eller ovilliga
— att resonera intellektuellt och att motbevisa dem med argument.
Till denna allmänna följsamhet kommer det välkända
medlöpe-riet med makten. Av de mer kända intellektuella i fascismens
Italien var det strängt taget bara Benedetto Croce som inte gick i
Mussolinis tjänst och förblev där så länge denne var framgångsrik.
”Så länge hans tunna rann”, för att hänvisa till svensk historia.
Och om det ockuperat socialdemokratiska och liberala Danmark
var mördarens lilla kanariefågel så var tyvärr det ockuperat
intellektuella Paris mördarens ståtliga kakadua. Den som intresserar sig
för detta bör läsa Raymond Tournoux, ”Le royaume d’Otto.
France 1939—1945. Ceux qui ont choisi rAllemagne”.
Flamma-rion, Paris 1982. ISBN 2-08-064458-0.
Jag kunde tänka mig att en systematisk liberal som ställt sig
utanför troppen genom att han på fullt allvar håller på de
mänskliga rättigheterna och anser dem överhistoriskt medfödda och
oför-ytterliga och grundade i naturens, förnuftets eller någon guds lag
skulle kunna skriva om hur de intellektuella står till tjänst. Den
boken vore läsvärd.
Kanske är det också den uppgiften som föresvävat Andres Kung i
”Vindens barn. Om medlöperi förr och nu”. Han vill i den visa att
kulturutövare i fria länder gett diktaturer hjälp genom att vara
”medlöpare” till Stalin, Mao och Castro. Han hänvisar också till
att liknande medlöperi har förekommit med Hitler, Mussolini,
Franco och Pinochet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
