Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är i allmänhet inte överens med Kungs historiesyn när det
gäller tiden efter 1917 fast jag kan vara överens i vissa stycken
liksom jag inte var överens professor Barnes i hans syn på det
Andra världskriget fast jag var överens långa stycken med hans syn
på det Första världskriget och dess förhistoria. Det fmns också
några kapitel i början och mot slutet av Kungs bok som reser
intressanta frågor. Men vad som skiljer Kiings bok från Barnes
stora uppsats från 1953: ”Revisionism and thé historical blackout”
vars allmänna uppfattningar jag heller inte delar är att Barnes
skriver intellektuellt vilket Kung tyvärr inte gör. Därmed blir
Kiings bok inte en möjlig utgångspunkt för diskussion.
Han är heller inte så systematisk som Paul Hollander i ”Political
Pilgrims”. Det går inte att från Kiings bok meningsfullt resonera om
vilken beskrivning av Sovjetunionen 1938, Kuba 1965 och Kina 1970
som var en riktig rapportering.
Genom hela texten rör sig Kung med termen medlöperi. Han
låter därmed språkbruket styra tankarna. Ordet är tysk/danskt. I
svenskt politiskt språkbruk har det använts i nedsättande mening
sedan sekelskiftet. Det är ett rätt starkt ord. Hur man än ser det kan
endast ett litet fatal av de personer Kung nämner på något rimligt
sätt betecknas som medlöpare. Själv hänvisar Kung dessutom till
litteraturdebatten i Sovjetryssland på tjugotalet och uttrycket
”paputjiki”. Men dessa paputjiki var inte medlöpare utan
”följeslagare”, de utgjorde då det stora flertal sovjetryska författare som icke
var kommunister men heller inte deltog i kontrarevolutionen. I
Förenta Staterna där uttrycket ”fellow-traveller” haft politisk
sido-betydelse sedan början på adertonhundratalet övertogs ordet av
FBI under fyrtiotalets politiska häxjakter och kom att betyda
subversiv kommunistsympatisör. Men även om man håller sig till det
på svenska mindre värdeladdade ordet ”följeslagare” gör själva
språkbruket Kiings text svåranvänd.
Centrala citat i boken är också obegripliga. Dimitrov citeras
(s.35—36) från en kongress 1938 där han med ytterlig cynism skall
ha sagt sådant som:
”Särskilt måste vi använda ambitiösa politiker som behöver stöd,
folk som inser att vi kommunister kan ge dem en hjälpande hand, ge
dem publicitet och stimulera deras karriärism. Sånt folk är villiga
att sälja sin själ för en grynvälling åt Djävulen — och vi köper
själar. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
