Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På tal om språkets ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är alldeles riktigt att ordet refraktär akademiskt
betecknas som "knappast brukligt". Men om ett sådant ord
behövs och om jag använder det då blir det därmed efter en
tids begagnande "brukligt" även i akademiska ordböcker. Så
är det nämligen med vårt svenska språk. Det är ett språk vi
ständigt skapar. Detta är något vi bör vara rädda om.
Det finns en "korrekt" franska ty där har akademien
herravälde över språket och följaktligen finns heller inga
arbetarförfattare utan blott salongsförfattare och
katederförfattare om arbetare. (Naturligtvis därmed också ideologiskt
betydligt renlärigare än de svenska arbetarförfattarna som
bara är peuple - ett ord som inte behöver övertas då det redan
finns: folk.) Det existerar också bara en handfull individer i
var generation som förmår tala och skriva "riktig franska".
Folket har bedragits på sitt språk av överklassen och
akademikerna. Men "riktig svenska" kan man höra på
bensin-macken om hörnet i Luleå som i hamnen i Göteborg eller i
snabbköpet i Malmö. Man kan läsa den i texter av de mest
skiftande slag. Svenskan är ett rikt och mångformigt språk
som folket ännu skriver och talar på gehör och där regler
bara hör skolåren till och sedan kan glömmas och brytas så
länge det låter rätt. Det finns lika litet en korrekt svenska som
det finns ett korrekt minspel.
Därför kan vi också fritt ta in ord. Det gör vi i tal och det
gör vi när vi skriver. Det är riktigt att läsarna i förstone
vanligtvis inte begriper ordet. De har ju inte hört det förr.
Men efter några gånger har de utan särskild eftertanke fatt
grepp om det genom att se och höra det i sammanhang. Och
då det inte kan ersättas av något annat och tidigare känt ord
börjar de också en efter en utan att själva märka det använda
det. Så lär man sig handskas med ord och språk och därför är
det också så idiotiskt = dumhetsbefrämjande, när lärare
söker lära barn läsa på deras "egen nivå".
Jag vet att man kan handskas med ord på detta sätt ty så
har jag fört in ord och ordvändningar i det levande svenska
språket många gånger. Det innebär inte att jag "hittar på"
ord. Det blir inte språk, det blir inte ens gripbar transpiranto
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
