Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att stänga en dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte litteraturteoretiska utläggningar. De kan tvärtom
missbrukas, passas in i akademiska resonemang. Tjäna det
bestående; alltså bli verkligt statsbärande hur revolutionära de
än kan tyckas.
- Bourgeoisien har lärt sig ett och annat sedan 1917, sade
Zhou Enlai. Och då hade han ändå varken sett Deng eller de
nya franska filosoferna i full aktion.
Teorierna är viktiga. Men allt har sin tid. Som den sociala
— och därmed såväl politiska som litterära - situationen är i
dag tror jag att det är nödvändigt att ta två steg tillbaka för
att sedan kunna gå framåt. Då också till dessa teoretiska
diskussioner om dokumentarism och annan idealistisk
naturalism.
Stänga dörrarna alltså. Avbryta samtalet, ty det
gemensamma är lögn och förbannad dikt - tjänar bara de
statsbärande i öst som väst - lämna sällskapet och ta två steg
tillbaka för att gå vidare i annan riktning.
När vi gör det då finns vi åter mitt i vår tradition.
Förnuftet och det refraktära hatet mot den stora orätten. Det är
rätt att göra uppror, som Mao Zedong sade. Vi har befriat
oss från deras finhet. Verkligheten blir tydligt synlig och
orden återtar sitt värde. Litteraturen blir åter hela
litteraturen och inte blott den sköna och själfulla. Och då ser vi
också vilket pack - alltså vilken härskarnas korrupta tross
-vi befunnit oss i när vi vistats bland de samtida europeiska
och amerikanska intellektuella. Varit konstnärer eller
författare på deras sätt och deras villkor.
Verkligheten är ju tydlig runt oss.
I snart hundrafemtio år har kapitalismen — nu också i sin
östliga och så kallat socialistiska variant — åter och åter igen
fört till ekonomisk kris, tilltagande utsugning, pauperisering
av världsmajoriteten med svält och hungerdöd och därtill
krig på krig på världskrig och världskrig till nya ständiga
krig. Inom detta system ges ingen väg framåt annat än till
krig och fascism. Den enklaste och råaste, den fyrkantigt
mest vulgära agitation mot kapitalismen visar sig ständigt
lika sann. Se på smörberget och de hungerdöda! Det enda
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
