Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att stänga en dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att stänga en dörr
Först vill jag stänga en dörr. Sommaren 1984 fick jag brev
från BLM om att delta i ett realismnummer. Det tycktes
passa mig. Jag hade i flera år tänkt att jag borde ta mig tid att
skriva om det man kallar dokumentarism. Ordet spökar ju i
debatten. Utgå från "faktografen" Sergej Tretjakov och hans
"fakta-litteratur" och "bio-interviewer" i skiftet mellan
tjugotal och trettiotal. Dokumentarismen som program blir
idealism och romantik: naturalism. Vilket inte hindrar att
det som skrivs kan bli läsvärt programmet till trots. Jag hade
varit inne på just det i samband med Lukåcs mord på
Ott-wald.
Men sa tittade jag närmare pa BLM. Det hade jag inte
gjort på senare år. Medarbetat hade jag inte sedan den tid då
Lars Gustafsson, Jan Stolpe och Leif Zern var redaktörer.
När jag gjort det meddelade jag dem att jag inte ville skriva
där nu. BLM var som jag såg det ett gängse statsfinansierat
akademiorgan av seminariekaraktär. Vi kunde ju inte ha
några läsare gemensamt. Den som trivdes att läsa BLM hade
ingen möjlighet att på förnuftigt sätt läsa vad jag skrev. Var
alltså inte en läsare jag brydde mig om och ville arbeta för;
mina läsare läste inte deras tidskrift. BLM betalade också så
dåligt att jag inte ens för brödskrivandets skull såg något skäl
att medarbeta. Jag var inte ohövlig ty det hela var mitt eget
fel; jag borde ha bläddrat i de senare numren innan jag
accepterade. Man svarade mig från BLM att man fortfarande
höll dörren öppen. Men jag stänger den alltså. Jag vill ha
ryggen fri.
Vad dokumentarismen beträffar återkommer jag till den.
Det som just nu är nödvändigt för den svenska litteraturen är
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
