Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett resonemang kring skrivandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärning. Jag tog då Diderot och Heine till exempel; Sprengels
översättning av Jakob fatalisten och Hjalmar Söderbergs
översättning av Tyskland. En vintersaga blev bestämmande. Bland
de internationella kritikerna först Brandes och sedan efter
några månader Mehring. Därefter lämnade jag skolan och
började skriva. Till en början var orden oformliga. Jag
skämdes över hur klumpigt jag fick ihop dem. Då och då halkade
jag också över i den provinsiella fyrtiotalistprosa som då höll
på att ta vid i Sverige. Det var svårt att komma över till den
verkliga traditionen; ibland blev skrivsättet helt violett och
ibland började orden mala.
Det tog sedan lite mer än ett decennium innan jag
debuterade. Först på eget förlag 1953 och sedan med en roman på
Tiden 1954. Men som jag nu ser det hade jag då varit mogen
för debut åtminstone i fem år. Det allmänlitterära femtiotalet
runt mig då var från mitt håll sett ett typiskt svenskt nittiotal;
ett kvävande och oförnuftigt elände. Men konstnärligheten
var mer än elände. Den var en fara. Jag läste Georg Lukåcs
och såg det gängse litterära Sverige som ett led i förstörelsen av
förnuftet. Överklassen härskade, som Strindberg påpekade,
inte så mycket genom sin våldsmakt utan genom att behärska
underklassens tankar och föreskriva även själva tankelagarna
och bestämma vad skönt var. Och det var till detta
härskande den höll sig med konstnärer och författare. (Vilka diktade
för korv och ära skrev Brecht.)
Det nuvarande svenska litterära åttiotalet med
religionsbesvär och horoskop och mansroller och esteticism och
människorna en god vilja mitt i den djupnande krisen och inför de
kommande krigen fortsätter denna avtrubbande tradition. Det
är fortfarande samma tjänande litteratur. Därtill osann. En
smeksam litteratur för en själfull statsbourgeoisie.
Sedan debuten för trettio år sedan har jag på svenska
skrivit och publicerat ett femtiotal volymer. Dessa har varit
av mycket olika slag. Också detta ingick i mitt litterära
program från 1942; som förnuftig författare skulle jag arbeta
med en hel - en diderotsk - litteratur och inte blott en snäv,
en skön, litteratur. Jag står för allt jag publicerat. Och även
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
