Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synsätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Synsätt
Inför valet 1983 framträdde en lång rad konstnärer,
författare och andra så kallade kulturarbetare med ett upprop i
vilket det hette att konst till sin natur vore progressiv och att
det inte funnes något konstverk som företrädde en reaktionär
ideologi. Om konstverket företrädde en sådan vore det inte
ett konstverk.
Att det var vpk det gällde är likgiltigt. Ty med vissa
korrektur av det centrala honnörsordet hade uppropet
fungerat för moderater (all verklig konst är till sin natur
individualistisk), folkpartister (all verklig konst är till sin natur
liberal), centerpartister (all verklig konst är till sin natur
mänskligt rotfast), socialdemokrater (all verklig konst är till sin
natur uttryck för samhörighet). Men inte bara partier hävdar
detta. Moderna och samhällstillvända präster av den ena
eller andra konkurrerande religionen har vittnat om samma
(all verklig konst är av - min - Gud) liksom för övrigt
psykoanalytiker och psykoterapeuter av de mest skiftande
skolor. (Mindre samhällstillvända präster har dock menat att
det finns konst som är av Djävulen.)
Tanken är alltså utbredd. Den är användbar. Samtidigt är
den uppenbart orimlig. Tag litteraturen! Den som kan läsa
innantill märker att Hamsun både är stor konstnär och stor
reaktionär. I det ockuperade Frankrike under Andra
världskriget fanns en omfattande grupp lysande författare som inte
bara i sitt skrivande hyllade samarbetet med ockupanterna
utan därtill förordade judeutrotning och officiellt franskt
deltagande i kriget på Hitlers sida. De gjorde så på ett konstrikt
och skönt språk.
För att förklara bort detta självklara har hela regementen
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
