Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att gravlägga August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nathan Söderholm, som sedan blev ärkebiskop i svenska
statskyrkan, ett urval bibelspråk som formade sig till en
avskedshälsning till Strindberg som ett hädangånget men
ödmjukt och kristet geni.
Han kunde ha skrivit alltihopa själv. Som ung man i Röda
rummet eller i De lycksaliges ö. Som mogen författare i Inferno
eller Ett drömspel. Som gammal, döende man i En blå bok.
I själva verket skrev han det också. Att han tydligt kunde
se och beskriva vad "storhet" betydde, och "berömmelse";
att han öppet misstrodde överklassens konst och skönhet
likaväl som deras akademier, universitet och etablerade
sanningar och att han fortsatte att så göra även som gammal
man då han kunde ha gått med på att bli gjord till officiellt
nationalgeni — det var hans styrka som folklig författare. Ty
han var folklig på ett sätt som Heidenstam och de andra
aldrig kunde bli.
Inte för att Strindberg betvivlade att han var en bättre
människa och en bättre författare än de andra i Sverige. De
officiella författarna i Svenska Adademien var så
intellektuellt inkompetenta att de inte ens var värda förakt. Och
Geijerstam var en dumbom och snål dessutom. Levertin
kunde inte skriva svenska. Heidenstam var inte ens en
författare, hans ord var slamrande och tomma långt före
årtiondena av senilitet. Strindberg var väl medveten om att han
inte var den främste bland likar utan att han inga likar hade.
Fröding kunde ha blivit en. Om han inte hade supit för
mycket och onanerat sig till vansinne. Och naturligtvis
gillade Strindberg inte Ibsen. En författare anpassad för
engelsmännen. En uppblåst åsna som tog sina officiella
dekorationer och hedersbetygelser lika allvarligt som Björnson
behandlade hans låga moral.
Många utländska kritiker och många svenska har beklagat
denna sida hos Strindberg.
Översättning från engelska av Jan Stolpe
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
