Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindbergiana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den öppnades. Glasen fylldes. Sedan skulle drycken
avsmakas. Men i munnen hade den drycken samma söta smak!
Fundador på skotskt sätt! När buteljen granskades ordentligt
syntes det finstilta på etiketten: Specially blendedfor the Spanish
taste.
Så är det också med Strindberg. De tyska
expressio-nisterna satte upp honom till germanskt tjugotalsmodärn,
som Tjäder sade. Särskilt blended för den radikala tyska
smaken. Nu görs han modärn på franska. Den Strindberg
som tillrättaläggs i Paris är lämpligt anrättad. Strindberg
med fint själsliv. Som en curry på engelskt sätt eller en
whisky i spansk smak. Borta är det som ger den kärva
smaken. Det som bränner till. Det som fränar. Borta är Bland
franska bönder. Den är ju realistisk. Luktar vänster. Skulle bli
vulgär publikframgång och inte kultur. Borta är det som här
hos oss gör Strindberg folkkär. Då blir det möjligt att också få
in Strindbergs Svarta fanor i salongerna. (Där ljus och speglar
blänka.)
Med detta hade jag inlett i Turin. Ty Strindberg
behandlas som Balzac. Den som vill kan ur hyllmetrarna text kreta
fram den gestalt som för ögonblicket är lämpligt i det
rådande klimatet. Och vilket klimat som råder det bestämmer
alltid överklassen. Den franska överklassens Strindberg roar
mig inte särskilt. Jag tror inte den hade roat honom heller.
Det var inte som kastratsångare han velat erövra Paris.
Därefter förklarade jag detta med Strindberg och
kvinnorna. Hans kärleksliv var inte konstigare än vad svenskt
kärleksliv brukar vara. Sedan övergick jag till att resonera
kring Giftas-processen. Det ämnet doldes bakom det andra
huvudordet i titeln på mitt föredrag: La donna e Vantisemitismo
in Strindberg.
Jag satt bredvid Gunnar Brandell på podiet och ju mer jag
talade och ju mer jag förklarade varför den gängse bilden av
processen var felaktig ju konstigare blev han. Det blev nästan
störande. Visserligen har vi under årens lopp haft
kontroverser men jag tyckte han blev väl demonstrativ. Utan skäl. Det
han hade sagt i sitt föredrag om Ibsen, Strindberg och femi-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
