Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindbergiana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men värre blir det!
För att få synpunkter på mitt manuskript skickade jag ut
det till jurister i vänkretsen innan jag gjorde färdigt texten.
Till dem hörde Erik Göthe på Folkets rättigheter. Han blev
intresserad av frågan. Jag föreslog honom då att
Fib-juris-terna skulle gå igenom hela processmaterialet. För att få lite
debatt kring årsboken och därmed göra frågan om synen på
processen medveten bad jag sedan Anita Persson på
Strindbergsmuseet att ta kontakt med Fib-juristerna for ett
offentligt möte där de kunde gå igenom processen och redovisa
hela dess förlopp. Så gjordes. Mötet skulle äga rum den 19
mars 1985 då boken Strindbergiana borde föreligga. Men
någon bok fanns inte. Kjell Petersons kvarnar malde
långsamt och om de malt säkert vet jag ännu inte. Själv var jag då
på resa.
I dag, den 9 maj 1985, kommer så Folkets rättigheter. Den
innehåller Per Gröndahls och Erik Göthes
inledningsanförande: "Giftas "-processen — fick Strindberg en rättvis rättegång?
Därtill hela protokollet från processen 1884. Det är utmärkt.
Sedan första gången vi diskuterade materialet har Erik Göthe
nu funnit en invändning mot ett av mina resonemang. Också
det är utmärkt. Eller hade varit utmärkt om allt publicerats i
rätt ordning.
Ty nu uppstår den märkliga situationen att det som var
kommentar och diskussion till min essay kommer långt innan
min essay blir publik. De viktiga frågorna om dagens
statsapparat och dess operatörer kommer bort.
Vad lär jag av detta?
Att aldrig mer låta publicera något av större intellektuell
betydelse på detta krångliga akademiska sätt!
Hade jag publicerat den långa essayen i brottstycken som
jag brukar, då hade mitt arbete fungerat intellektuellt och
politiskt. Ett resonemang i Folket i Bild/Kulturfront med en
fortsättning som några understreckare i Svenska Dagbladet
eller i Aftonbladet och ett slutavsnitt som helsidesmaterial i
Dagens Nyheter och därefter hela materialet sammanfört igen i
den volym jag ändå håller på att förbereda för trycket: Ord och
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
