Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Normal som sill och potatis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarpare relief:
Min morfar var typisk för sin generation och klass. Tre år i
skolan och sedan ut och arbeta när han var elva. All sin
skolning fick han i arbetarrrörelsen. Han var socialist och en
stor läsare och ändrade sitt namn från Jansson till Reimer för
att hedra Otto Reimer, den tyske arbetarledaren. Hans egen
far hade varit smed och han söp, svälte barnen och slog sin
hustru tills han sattes på fästning och därför blev min morfar
aktiv i nykterhetsrörelsen. Det fanns aldrig en droppe sprit,
vin eller öl i hans närhet. Han var en moralisk människa.
Puritan. Men inte i religiös mening. Han var hederlig, sa
folk. En som arbetade hårt och var krävande och rentav
hård. Han var republikan och strikt ateist i den klassiska
traditionen. Jag minns en gång när min farmor - som då var
änka och hade blivit troende - kom på besök och kvinnorna
lyssnade på söndagsgudstjänsten i radion. Morfar kom in i
rummet, såg på dem, stängde av radion och sa:
— Jag tillåter ingen vidskepelse i mitt hus! Var snäll och
kom ihåg det, Sofie!
Han tyckte om många författare, realisterna och
naturalisterna som då var populära i arbetarrörelsen; men det fanns
en författare som han älskade och läste gång på gång: August
Strindberg. Han skaffade sig en riktigt bra samling av hans
verk. Han sparade till och med pengar för att köpa sig en
teckning av Strindberg gjord av den då berömde Carl
Larsson. Allt detta har jag ärvt. Det är det enda jag har ärvt.
Det fanns inget annat.
Jag talade med honom om detta innan han dog 1942. Han
var pensionär då. Mycket röd och långt ut till vänster och
lika sträng som någonsin i sina vanor. Jag var femton och
bodde hos honom och jag frågade om Strindberg. Strindberg
söp, Strindberg hade alla dessa idéer om kvinnor, Strindberg
trodde på Gud och hade konstiga upplevelser. Morfar såg på
mig och sade:
— Allt det där är sant. Men Strindberg var inte en av dem.
Han var en av de våra. Läser du honom förstår du
människolivet bättre.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
