Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Normal som sill och potatis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
versstycken, teaterpjeser goda och dåliga. Svenska
Historier och Kinesiska, och fyra ungar, den femte i antågande,
och /^hustrur."
Han skrev. Hans brev är också skrivna. Med det menar jag
att man måste läsa honom som en medveten författare av
skrivna ord. En realist. Inte en skiva liv på tryckt papper.
Den internationella diskussionen om hans vansinne är för
mig bara oförmåga att läsa skriven litterär text.
Och hans sätt att skriva om kvinnor. Det som kritiker
utomlands nu kallar hans sexism. Det är det inte. Läser man
alla hans verk ser man att han hela livet hade en för sin tid
progressiv och liberal syn på jämlikhet mellan kvinnor och
män.
Men det gör inte kritikerna. De ser bara på det han skrev
mitt i en äktenskapskris eller när han just gick mot skilsmässa
eller plågades av svartsjuka, söp hårt eller var bedragen.
Naturligtvis är han då irrationell. Ibland rationaliserar han
också och blir kränkande. Men jag vet inte om kritikerna
någonsin har gått igenom en skilsmässa. Eller om kritikerna
någonsin haft anledning att vara verkligt svartsjuka. Det
verkar som de inte vet hur det känns.
Men går man på en vanlig svensk restaurang och kan
språket och sitter där och dricker med andra män - och
kvinnor! - så får man höra alltihop. När de har tagit sina två
vita - brännvin - och en brun - konjak - och fortsätter med
groggarna får man höra deras livshistoria. Svenskar är inte
tystlåtnare än engelsmän. Det är bara fördom. De talar inte
till utlänningar på utländska språk och de talar inte om sina
privata eländen eller sin stora kärlek när de är nyktra men
sent på kvällen far man höra allt om deras äktenskap och allt
om livet de levat. Jag kan inte se att de är stort annorlunda
än vad Strindberg beskriver.
Låt mig vara uppriktig — jag är en vanlig svensk man på
femtioåtta som under de senaste nära fyrtio åren har varit gift
tre gånger och levat i äktenskapsliknande förhållanden ett
par andra gånger — och jag tror inte att det finns mycket som
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
