Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till utbildningsdepartementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till utbildningsdepartementet
Då det fortfarande tycks möjligt att påverka
regeringsbeslutet om utgivningen av Strindbergs verk vill jag göra vissa
påpekanden:
1) Visst hade det från början varit möjligt välja en annan
väg för en vetenskaplig utgåva. Sista av författaren till tryck
godkända text (med allt vad det innebär av tryckfel och
fel tryck!) och alla varianter och manuskriptändringar i
noterna. Jag tror den vägen i allmänhet är bättre. Text blir till när
den trycks. Om Lars Gustafssons ord återställdes så som han
skrev dem och innan de tvättats skulle lägeln byta art på
grenen innan den flög vidare; Andersson skulle vandra in i en
mening och Pettersson vandra därur. Själv bränner jag alla
förarbeten, varianter och korrektur för att ingen någonsin
skall komma på tanken att försöka återställa någon min
ursprungstext. Inget "Myrdalsarkiv" efter mig! Blott tryckt
och godkänt text! MEN man valde denna väg för Strindberg
liksom för Hugo i Frankrike. Det kan försvaras med
Strindbergs egen inställning till ord på papper. Han tillhörde ju
brevbevararna. När jag arbetar med hans ord tar jag hänsyn
till den särarten och ser honom också in i utkasten.
Strindbergssällskapet valde väg och det arbete som utförts
av redaktionen är gott. Håller kvalitet. Utgåvan pågår. Den
fungerar. Försöket att nu återgå till punkt ett och diskutera
utgivningsprinciper blir alltså skendebatt. Det tycks dölja
någon mer kulturrådslig skamlighet.
2) Den pågående upplagan är läsbar och tjänar folket.
Utgivningstakten är därtill rimlig med hänsyn till bokpriset.
Större årliga utlägg för Strindbergsinköp orkar den normala
kulturintresserade familjen inte bära.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
