Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson och orden - Den tjänande skönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tjänande skönheten
Om Ivar Lo-Johansson och makten över litteraturen
använde jag en mening på tyska:
den ehernen Schritt der Geschichte zum Steken zu bnngen!
Den tog jag för då orden ljudade stort. Världsanden själv
talade i den konstruktionen. Men jag borde inte gjort det ty i
generationen efter min är tyska språket ett o-språk i Sverige.
Citatet var inte från Lukäcs, som en anonym skribent i
Aftonbladet trodde, utan från Die Kommunistische Internationale,
Basel, häfte 5, 1933, s 14. Inlägget bar titeln:
Weimar-Tysklands sammanbrott och förberedelsen av den tyska Oktober.
Sammanhanget var: Genom den vilda terrorns, tortyrens och
nedskjutningarnas metoder söker den fascistiska
Hitler-Papen-Hugenberg-regenngen hejda historiens hjul, den proletära revolutionen. Dock står
det inte i deras makt — och nu kommer det jag citerade — att
tvinga historiens järnsteg till stillastående.
Jag använde citatet som jag ofta använder citat för att
ställa den tidens ord i kontrast mot den av oss alla kända
därpå följande historien (vilken ju är den Yttersta domen).
Jag överskattade dock de intellektuellas tankereda.
Aftonbladets anonyma skribent skrev fnissande om hur jag felöversatt
Lukäcs och — som om ingenting hänt sedan det citerade
skrevs för femtiotre år sedan och ingen Yttersta dom
avkunnats i frågan - började han/hon resonera om att orden vore
klassisk marxism.
Nå, Marx var inte determinist men Andra Internationalen
var det till folkens olycka 1914 och de tyska kommunisterna
var det till sin och allas vår olycka 1933. Det är
olycksbådande att någon år 1985 diskuterar huruvida det inte var i
teorin rätt att år 1933 mena en Hitler oförmögen att med
terror, tortyr och nedskjutningar hejda revolutionen.
Det jag sade även i talet till Ivar Lo-Johansson var att
konsten och skönheten — liksom moralen — inte bara är
klassbestämd utan att den härskande klassen förmår härska
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
