Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de två litteraturerna. Apropå den återväckte Lubbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns inte en svensk litteratur. Det finns den officiella.
Den rymmer såväl kiosklitteratur som pinsamt sköna och
dödliga alster av Svenska Akademiens ledamöter. Och det
finns en som hör oss till. Folkets kultur har vi sagt, ty de
tycker illa om folk, peuple. Réfractär litteratur kunde vi säga.
Enhetlig är den inte men på olika sätt en nyttig för sådana
som i grund vill förändra världen och som alltså varken vill
bli avkopplade eller hållas med en skön litteratur.
Nyttig var ordet! Nu som 1884 som 1784! Men inte nyttig i
det lilla eller nyttig för dem.
Vi tar rätt på de våra. För dem var Tryckfriheten den
wälsig-nade ett oläst skandalblad och Pehr af Lund en av de mindre i
den litterära utkanten. För oss som läser honom nu som för
tvåhundra år sedan är han en lysande polemiker och en som
lär ut hur man skall handskas med orden under statligt
reglerad tryckfrihet utan att kunna straffas. Att Lund därtill
tvingade av Gustav III de pengar han hade rätt till visar
också att de riktiga orden kan vara praktiska.
Vi tar rätt på såväl Ludvig Nordström som alla de andra
borgerliga realister som gjorts icke-existerande. Därtill
naturligtvis de arbetarförfattare och socialrealister de
akademiska kritikerna söker fa bort. Vi är ju inte trånga. Vi skapar
oss inga akademier! Vi har ingen anständighet att slå vakt
om. Vi låtsas inte fina i kanten mitt i skiten. Jag var inte
överens med Ture Nerman om Biafra men far jag leva och ha
hälsan skall det nog gå att återge Nerman hans plats. Med
stort hallå samlades de officiella (i modernistisk eller
marxistisk maskering som tiden bjöd) för fyrtio år för att stryka
poeten Nerman för att han var folk. Officiellt var det för att
han var gammalmodig och rimmade. Som om litteraturen
satt i högermarginalen! Det är faktiskt med de våra som med
de döda för de troende; de är i majoritet när det blir
uppståndelse.
Vår litteratur kan vi inte lära oss i deras institutioner.
Också Strindberg är en annan för oss än hos dem. Ty han
som Balzac eller Diderot eller andra de försökt göra till
tjänande text blir verkliga först när vi åter befriar det skrivna
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
