Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre onda sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meningen hade tydligen varit att det var denna omöjliga
kärlekshistoria som skulle vara själva berättelsen. Till den
skulle sagan om Danmark leda in och berättelsen om flickan
Hildes barndom skulle bli klangbotten.
Men så gick det inte. Arbetet sprack för Pär Lagerkvist och
nu finns blott några anteckningar och tre fragment. Han
förmådde inte fullborda. Tog inte i texten på de nästan fyrtio
år han hade kvar att leva. Det är inte konstigt att berättelser
spricker. Det händer alla som skriver. Att han verkligen kan
ha menat att dessa brottstycken var "likvärdiga" med Gäst
hos verkligheten, som han skall ha sagt till Uno Willers 1971,
har jag däremot svårt att föreställa mig.
Att han inte skulle gett ut fragmenten av hänsyn till
Danmark eller av hänsyn till sin första hustru Karen Sörensen
tror jag heller inte riktigt på. Det finns ingen motsättning
mellan att trivas med Danmark, dansk kultur, danska
vänner, danska bokskogar och att skriva en festlig
Danmarkssaga. Däremot är det möjligt att han fann att skildringen av
Danmark hade blivit just så festlig att den skurit snett och att
han inte förmådde forma den till en verklig öppning åt
berättelsen.
Och även om Hilde är Karen så förstår jag inte hur det
skulle avhållit honom från publicera fragmenten. Den
kärleksskildring det gäller är en kärleksskildring av det slag snart
sagt varje svensk författare efter Strindberg traditionsenligt
en eller flera gånger använt någon hustru (eller man om
författaren är kvinna) eller annan förälskelse till i sina verk.
Men de har sällan skrivit sin berättelse på så bra språk som
Pär Lagerkvist.
Den här boken sprack för Pär Lagerkvist. Men han fann
inte utkasten så dåliga att de omedelbart behövde brännas.
De lades åt sidan.
Nu när de är tryckta kan man läsa dem som tre
ofullbordade Onda sagor. Som sådana fungerar de.
Fast hade jag varit i hans skor hade jag bränt i alla fall. Det
man inte själv ger ut skall döttrar inte ha möjlighet att ge ut
när man är död. Inte heller skall man ge sina brev och
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
