Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tönt och tantsnusk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bild. De är nödvändiga för varandra; de är varandra.
Av oss själva — från födseln — ser vi blott fargsjok. Vi lär oss
se. Vi griper synen med händerna. Praktiken gör oss seende.
Men vi lär oss i ett socialt sammanhang; vi ser systematiskt
och kulturbestämt. Vi blir människor och
handlingsförmögna genom att överta en väldig tradition. Den förmedlas
genom lekar och berättelser och vitsar och ramsor. Det är
den stora traditionen som möjliggör för oss att reagera mot
arbetslöshet på annat sätt än att kasta ölburkar.
Och sagorna är exempel. Mönster! Förebilder! De
synlig-gör sammanhang. Det är därför inte märkligt att samma
exempel - att skapa split mellan närstående genom väl valda
ord — återfinns som indisk ramberättelse, kinesisk
buddhist-predikan, uppländsk medeltida kalkmålning, svensk
folksaga; att vi själva hörde den i ytterligare varianter som barn.
Den litterära och konstnärliga formen skiftar. Verket har
många bottnar! Men en viktig mänsklig lärdom förmedlas.
Eller han som högg ett märke i relingen - eller gjorde ett
märke i vattnet - för att veta den sänkta skattens läge . . .
exemplen är otaliga. Vi lär oss mönstren. De förmedlas i
tusen och åter tusen berättelser, gåtor, ramsor och barnlekar.
De gör tillvaron begriplig = gripbar = möjlig att förändra.
De är nödvändiga för den som skall upp ur barndomens
kraftlöshet och bli människa. De är vår kollektiva erfarenhet.
Man kan invända att det finns barnböcker. Säg: Babar.
Eller Pippi Långstrump. Eller Kattresan. Men de är inte
barnkultur. De är det lika litet som berättelsen om Tor hos
Utgårdaloke eller Susanna och gubbarna. De är berättelser,
de grundas alla på detta samlade erfarenhetsmaterial precis
som all annan konst och de är inte otillgängliga för andra
åldersgrupper än sin målgrupp (för att använda de
barnkulturellas språkbruk).
Det rör sig inte om en homogen och ostrukturerad
erfarenhetsmassa. Den är inte klasslös. Den uttrycker kollektiva
erfarenheter. Klassmässigt ordnade i ett klassamhälle. Men
den innehåller också hela den historiska klangbottnen under
oss ända från stamsamhällen och primitiv demokrati. Den är
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
