Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okunnighet, medvetande och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Okunnighet, medvetande och ansvar
Jag far allt svårare att känna igen mig i det officiella förflutna.
Nu mer än fyrtio år senare blir det världskrig i vilket vår
generation växte upp allt mer mytiskt. Det vetande vi på vår
kant hade tidigt i kriget och som alla sedan delade från åren
1942 och 1943 sugs bort ut i intet. Därmed utplånas också de
medvetanden med vilka vi svarade på det oundvikliga
vetandet. Frågorna besvaras inte; de rätas ut. Det tvetydiga blir
enkelt. Av historien blir saga och sägen, folkmorden blir
historier, sentimentala, uppbyggliga eller hollywoodiserade
och de verkliga konflikter vi levde i och - nolens volens!
-tvangs ta ställning till töms på innehåll och ansvar. Då det
förflutna görs ohanterligt saknar också framtiden styrsel. Det
gäller därför att återställa orden!
Fanns okunnigheten?
Tag en typisk text!
"Jag älskade honom också. I många år var jag på Hitlers
sida, gladde mig åt hans framgångar och sörjde
nederlagen .. . Då vittnesbörden från koncentrationslägren
drabbade mig, kunde mitt förstånd först inte acceptera vad
mina ögon registrerade. Liksom många andra kallade jag
bilderna arrangerade propagandalögner. Då sanningen
slutligen besegrade mitt motstånd, greps jag av förtvivlan
och mitt självförakt, som redan var en svår belastning,
accelererade över gränsen för det uthärdliga. Jag insåg inte
förrän långt senare att jag trots allt var tämligen skuldlös."
Så skriver Ingmar Bergman i Laterna magica. Det är ett
vanligt skrivsätt. Det verkar uppriktigt. Biktande till och med.
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
