Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okunnighet, medvetande och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han erkänner ju sitt misstag. Så svårt var det för de troende
nazisterna på den tiden. De var hjälplösa offer. Särskilt de
unga. Sedan när Riket gått under och sanningen
uppenbarades blev de tidigare troende förtvivlade, de frågade sig om
egen skuld. Därpå så småningom katharsis, själslaxering
alltså. Livet gick vidare. Så skrivs i München som i Stockholm, i
Malmö som i Marseille. Det är vanligt och tillsynes
uppriktigt. Men är det sant?
På ytan tycks orden kunna vara sanna. Efter att ha varit
Hitlerdyrkare i tio år nåddes Ingmar Bergman vid tiden för
Tredje rikets undergång, strax innan han skulle fylla tjugosju
år, av vittnesbörd om koncentrationslägerverkligheten. Han
såg då bilder som så småningom tvang honom överge sin
kärlek till Hitler.
De koncentrationslägerbilder Ingmar Bergman såg känner
vi. Hösten 1944 och våren 1945 nådde de allierade trupperna
de stora lägren. Synerna beskrevs. Då kom också filmerna, då
publicerades bilderna. Från öster: Maidanek i oktober 1944
(i Sverige en månad senare i SE nr 48). Från väster: Ohrdruf
i mitten av april, veckan därpå bilder från Nordhausen,
Belsen och Buchenwald. (Se t ex The Illustrated London News,
supplementet 28 april 1945.)
Men är det sant också under ytan?
Hur var det egentligen med vårt vetande i det inringade
Beredskapssverige åren 1940, 1941, 1942, 1943? Var
svenskarna ovetande om folkmorden innan dessa bilder
publicerats? Kunde en Ingmar Bergman vara ovetande?
Gå fyrtiosex år tillbaka!
Jag hade kommit till Stockholm från New York sommaren
1940. Där hade jag gått i junior high school. På hösten
började jag i realskolan, klass l4 i Bromma läroverk.
Caj Andersson protesterade mot Margit Söderholms
Quis-lingvänliga geografiundervisning. Han, jag, Dag Lindberg,
Sten Ljung, vi alla i klassen som umgicks var helt medvetna
om de nazistiska brotten. Vi diskuterade dem. Vi kände
avsky inte bara för nazisterna utan även för den svenska
samlingsregering som tillät transiteringar och strök hemma-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
