Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om jubeltal - Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Lundkvist
Artur Lundkvists ord har betytt en hel del för mig i mitt
arbete. Jag har dock alltför stor respekt för det arbete som
varit hans för att skriva en hyllningsartikel. Det är
dubbleringarna som kan vara av intresse. Livsvägarna korsas under
arbetet med orden.
Det var på m/s Bengal jag i februari 1962 återvände till
Indien efter att ha varit i Europa sedan december 1961 för att
skaffa nytt reskapital. Jag höll på att skriva om Indien sedan
fyra år. Vad jag inte visste var att den boken skulle ta
ytterligare aderton års arbete. Gun och jag var de enda
passagerarna. Det var m/s Bengals sista resa. Sedan skulle
hon säljas vidare och byta namn. Jag kunde därför ta en
särskild skrivhytt ombord och under det hon rullade och
stampade fram genom Biscaya skrev jag ut Rescontra.
I gästboken kunde jag läsa att hennes första resa till Indien
tjugotre år tidigare hade fört Artur Lundkvist till
underkontinenten. Därifrån skrev han sedan Indiabrand. Den hade jag
läst. Den var läsvärd vilket det mesta som skrevs om Indien
sannerligen inte var. Men det jag skrev och det jag ville
skriva var också det medvetna brottet mot det slags
reseskrivande Artur Lundkvist stod för. Det konstnärliga.
Som sådan var han en av de bästa. Mycket av det han
skrev från andra länder och andra kulturer var riktigt.
Mycket var därtill politiskt viktigt och i det eländiga svenska
klimatet modigt. Artur Lundkvist tillhörde inte det allmänna
svenska intellektuella pack som vänder och vänder igen och
vänder på nytt allteftersom de får i uppdrag att (mot
vederlag: honorar, stipendier och lagom ära) marschera i den ena
eller andra riktningen. Men han var konstnärlig. Och skön-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
