Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om jubeltal - Till en festskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten var att öppna en nu helt nödvändig och allvarlig
diskussion om Lars Gustafssons utveckling. Det bestämde
skrivsättet. Dock tyder det på en till sanslöshet gränsande okunskap
om - eller okänslighet för - svensk samtidslitteratur att
Sverigespecialisten dr Ruprecht Volz och Hanserförlagets lektorat
tänkt sig att Jan Myrdal skulle - eller ens mot betalning
skulle kunna fås att vilja! - uttrycka sig som en
seminariebe-dövad tysk Litteraturwissenschaftler.
Men avgörande för refusen var att dr Ruprecht Volz och
lektoratet för Hanserförlaget i München kommit fram till att
min text om Lars Gustafsson vore obegriplig för andra än
svenskar. Så helt och totalt obegriplig för Gustafssons nu
internationella publik att den inte ens med en notapparat
bleve förståelig.
För att inte Lars Gustafssons tyska läsare skulle bli
förvirrade av min svenskhet och dess lokalfärg måste Hanser
därför refusera min text.
Men just det som dr Ruprecht Volz och Hanserförlaget
finner helt obegripligt i vad jag skrivit rör vad som var
livsnerven i Lars Gustafssons arbete och tar upp en
diskussion om det centrala i hans författarskap. Och här bränns
det.
Jag är orolig för Lars Gustafssons utveckling. Djupt orolig.
Det beror inte på att han befinner sig i utlandet. Vi kan bo
hela livstider i utlandet utan att förlora oss om så är. Visst
kan han sitta i källaren under geografiska institutionen i
Austin i Texas och skriva som rumpmas om Åmänningen
och ha språkets alla rottrådar djupt ner bland stockar och
stenar. Också där i källaren skulle orden ljuda i traditionen.
Valet av förvisningsort tycks visserligen mig bisarr och
hans källartillvaro något dyster, men om tycke och smak
finns inte mycket att diskutera. Själv skulle jag ha valt
Mexiko framför Förenta staterna trots min uppväxt. Både av
politiska skäl, då jag föredrar att bo i länder som inte är
krigförande supermakter och där man inte öppet kan bli
politiskt investigerad och för att jag inte står ut med att i
längden bo i ett land där maten är förtuggad och där ett
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
