Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om jubeltal - Till en festskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myller av byråkratiska statliga bestämmelser så i detalj styr
mitt liv att jag till och med förbjuds äta ost då försäljning av
levande ost är otillåten och straffbelagd. Men det är hans liv
och inte mitt. Jag minns för övrigt inte om Lars Gustafsson
verkligen var en ostätare.
Men det sätt på vilket dr Ruprecht Volz och lektoratet på
Hanserförlaget för den internationella läsekretsens skull tar
bort diskussionen om just det svenska hos Lars Gustafsson
tycks bekräfta de värsta aningar jag hade när jag skrev min
text till deras uppvaktningsbok.
Jag läser brevet från dr Ruprecht Volz än en gång och
tänker på den amerikanska rakningsmaskinen.
Svenskamerikanen som på tiotalet kom hem efter några år over there och
berättade om alla den nya teknikens underverk.
- Och nu när man känner sig orakad sticker man bara in
hakan i en rakningsmaskin och så blir man rakad och fin som
ett spädbarn.
- Men hakor är ju olika.
- Det gör inget. De blir lika i maskinen.
Om inte Lars Gustafsson ser upp kan det i Hansers
putsning av honom för den internationella smaken gå med hans
litteratur som det gick för de amerikanska hakorna.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
