Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kökets mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tretton år på det fjortonde tog hon ansvaret för matsalen och
Georges övergick helt till att sköta köket i sin restaurant.
Simone och fadern gjorde inköpen för att fa rätta råvaror
under det de äldre kvinnorna i familjen fortsatte arbetet med
restauranten.
Politiker och konstnärer började bli stamgäster. Till
Georges gick Paul-Henri Spaak med sin familj för att äta ute gott
och vällagat. Gastronomerna började besöka restauranten i
mitten på trettiotalet. Simone gifte sig med en bondpojke
som arbetat hos en slaktare och charkuterist, Louis Wynants.
Han var en naturbegåvning som snabbt lärde sig konsten av
sin svärfar och gemensamt skapade de sedan några av de
rätter som förblivit ställets berömda. Sådana som dess
hummer och dess grisfötter. Pierre Wynants föddes 1939. Efter
kriget fortsatte Louis Wynants och Simone att utveckla
restauranten samman med Georges Cuvelier som dock drog
sig undan som pensionär när han förlorade sin hustru Hélèna
år 1950. År 1953 fick Comme chez Soi sin första stjärna i Guide
Michelin.
Louis Wynants vidareutbildade sig under
efterkrigsperio-den. Både genom besök hos olika kolleger och genom direkta
studer. I synnerhet studerade han vin och nådde den högsta
lärdomsgraden vid Bordeauxuniversitetet. Den 11 maj 1964
erhöll han graden docteur es vins.
Under tiden började Pierre Wynants i yrket. När han var
femton år togs han ur skolan - inte ens i hotellskolan hade
han lyckats - och fick sedan under faderns överinseende
börja lära sig i den egna restauranten. Han visade sig ha
anlag och när han var sexton skickades han som kökspojke
till Savoy. På fritiden arbetade han under faderns
överinseende i familjerestauranten. Efter militärtjänsten sände fadern
honom till England för språkets skull och därefter till olika
restauranter. År 1960 arbetade han i Paris under Raymond
Olivier på Grand Véfour och Claude Terrail på Tour d’Argent.
Sedan återvände han år 1961 till place Rouppe i Bryssel. Då
var han 22 år och hade aldrig tagit semester.
Fem år senare hade han och fadern så utvecklat menyn att
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
