Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
På balkongen
Nu när årets jubelfest för August Strindberg går på sista
dagen talar jag från Författareförbundets balkong. I fjol inledde
jag. Och det kan tyckas vara rimligt då jag är Strindberg
tack skyldig för mitt liv. Hans ord hjälpte mig att bli
människa. Carl David af Wirsén förklarade hur:
”Fosterlandsvännen kan ej utan djupt missmod betrakta
spridningen af sådana alster, hvilka åtminstone hos några
obetänksamma och oerfarna läsare, som lätt dragas till det
nya och förment originella, kunna framkalla de mest
be-dröfvliga verkningar. Särskilt bör ungdomen om möjligt
afhållas från hvarje befattning med dessa förvillade,
lättsinniga och hädiska utgjutelser.”
Utan Strindbergs ord hade jag inte som sextonåring vågat
ta, och handla efter, insikten att alla samhällets givna
sanningar var offentlig lögn, att skola och examen var
överklassens sätt att få ungdomar att ta sitt förnuft till fånga och
välanpassas till de korrupta och sjuka förhållandena. Efter
att ha läst igenom Strindbergs skrifter kunde jag våren 1944
rycka på axlama åt alla auktoriteter som skrek och hötte,
lämna skolan och alla karriärer och befria mig till ett helt liv
av öppna studier, hårt arbete och kärlek. Vin därtill.
Mer! Vid sextioåtta års ålder kan också jag se tillbaka på
perioder, dagar och år, av de djävligaste passioner, otroheter
och ångestnätter, krisade äktenskap och förtvivlan. Det kan
vi alla. Den som i min ålder säger annat är antingen lögnare
eller defekt. Strindbergs ord i ”Giftas” och ”En dåres
försvarstal” och ”Fadren” och ”Inferno” och annat han skrev ut
och lät trycka svart på vitt när känslorna piskades upp hjälpte
mig att förstå och komma igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
