Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktion jag känner till amerikansk - och svensk -
journalistik. 1936 års reviderade upplaga med index rekommenderas
som bredvidläsning till ”Svarta fanor”.
Hade jag skrivit detta för två år sedan skulle jag här roat
mig med att skriva om Smartmans skapelse, de döda
skeppens ö och de havererade intellektens Dagens Nyheter. Jag
minns ju tidningen från kriget och de grå lapparnas tid över
Tingsten och fram genom åren. Kände folk som tidningen
fixade in i fängelse. Bevisen var svaga med lidningsviljan
stark. Och varför skulle jag förlåta att tidningen för lite mer
än trettio år sedan fordrade att den producent på Sveriges
Radio som släppte fram mig att tala om koloniernas berfriclse
borde avskedas? Hade jag varit svagare hade de fått död på
mig. Det lyckades inte. Men nu är Dagens Nyheters ledning
så illa ute och tycks så erbarmligt oförmögen att försvara sig
mot ägarintressenas framskickade hejdukar att jag inte vill
gnida salt i såren. Rätt som det är får jag väl mer än förlåta,
rätt som det är måste jag för principernas skull till och med
gå ut och försvara dem; Jutterström, Nycander och Ruth.
Märkligare har skett.
Nå, vad nu med skrivandet i detta sekelskifte?
Som ni bör ha förstått av vad jag hittills sagt anser jag att
det skulle vara helt möjligt att försöka följa Strindberg i
spåren så här långt även nu åttiofyra år senare.
Om jag har orden i min makt lika bra är svårt för mig att
säga. Jag har märkt att de får effekt ibland i alla fall. Jag
kanske inte kan hata lika tydligt. Men nog finns det sådana
jag tycker tillräckligt illa om för att kunna utnyttja dem. En
tredjedel av den volym där jag samlar några av dem - ”Ur
gängse galleriet” heter den - har jag redan publicerat i
novellform för snart tjugo år sedan. Resten kommer i sinom tid.
Jag kanske inte utnyttjar egna erfarenheter - barndom,
ungdom, äktenskap - lika bra. Men nog har jag lärt mig av
Strindberg bland andra att utan hämningar använda det egna livet som
material och skriva det nödvändiga på det vita papperet utan
ovidkommande sidohänsyn till hustrur, släkt och vänner. Och
de tre böckerna i Bamdomsserien fungerade så som jag avsett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
