Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intressantare var att också den liberale Karl Warburg den
3 december 1888 utfärdade en varning i Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidning. ”Fröken Julie" var inte bara ”ett enda
stort misstag”. Ingen skådespelerska skulle vilja ha
huvudrollen i ett drama med ett språk ”som näppeligen föres annat
än i rusets och osedlighetens nästen” fast ”naivt nog synes
författaren värkligen tro på möjligheten att ’Fröken Julie’
skulle kunna uppföras”.
Karl Warburg var inte bara, som han själv uttryckte det
en ungdomsårens Uppsalakamrat till Strindberg, en
Runamedlem som själv reste till Stockholm och löste ut renskriften
av "Mäster Olof’ år 1872 och så småningom alltmer kommit
att framstå som "Mäster Olofs” litteraturveienskaplige
upptäckare utan han var även liberal tidningsman. Eller, för att
använda Strindbergs egna ord om honom en typisk fitta, en
förlagshuset Bonniers reptil.
Motviljan mot Strindberg och strindbergianismen i Sverige
var ända från det han på allvar debuterade och fick läsare
inte enbart vanlig kotteripolitik och personligt styrd. Inte
heller var den så som man gärna senare hävdat bara ett uttryck
för den svartaste reaktion.
Naturligtvis hade hovet och lektor Personne och sådana
kretsar goda skäl att avsky Strindberg. Men det var inte det
avgörande. Hans bittraste fiender, de som på de inre linjerna
motarbetade honom var de tillsynes egna. De som först sökte
organisera honom för sina syften och sedan efter sekelskiftet
än en gång skulle försöka använda sig av honom ända till
dess han med "Götiska rummen” gjorde upp med denna
radikalism som inte gick till roten; det Unga Sverige, den
anständiga åttiotalsvänstem. (I sitt privata exemplar av
"Götiska rummen” - jag hittade det på antikvariat - skrev Karl
Warburg också följdriktigt ilskna kommentarer i marginalen:
"Rått! Bah! Typiskt!”)
Det var på Studentersamfundet i Köpenhamn "Fröken
Julie” fick sin urpremiär den 14 mars 1889. En sluten
föreställning för 150 personer. Det blev sedan också utanför
Sverige, på kontinenten, som Strindberg kom att nå framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
