Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ”Fröken Julie”. I Sverige ansåg den bildade
allmänheten stycket såväl otidsenligt, rått och som allmänt ospelbart.
Därtill var svenska skådespelerskor ärbara kvinnor och
vägrade framträda som Julie. Det skulle dröja mer än tretton år
efter det att stycket spelats i Paris innan det första gången
kunde uppföras i Sverige, i Lund på Akademiska föreningen
den 16 september 1906.
Det särskilda svenska motståndet mot ”Fröken Julie” var
överdeterminerat. Till en del berodde det på en allmän
motvija mot Strindberg som publik person. Konflikterna kring
”Svenska folket”, ”Det nya riket” och ”Giftas” hade gjort
Strindberg olämplig. Av goda politiska, kulturpolitiska, skäl
angreps han från höger och från det officiella Sverige
samtidigt som den då officiella vänstern, den kulturradikala och
liberala åttiotalsfalangen ansåg sig tvungen att markera
avståndstagande. Också den var provinsiellt överhetsfähig.
För att förstå denna säregenhet i den svenska traditionen
bör man minnas att Strindberg aldrig var liberal. Han stod
för en äldre tradition och det var därför han kunde ta språnget
över till det som blev vår nutid. Genom sitt avfall från det
modema genombrottet till ”Inferno” (det åttiotalistema
fördömde) förmådde han sedan med ”Götiska rummen”, ”Svarta
fanor” och ”Tal till svenska nationen” frigöra den unga
generationen kring Stormklockan från åttiotalsliberalism till
revolutionär socialism.
Hans redan från debuten motsägelserika texter kunde inte
passas in i den provinsiellt liberala svenska radikalismen utan
att man skar bort några tankar här och några meningar där.
Det var också för Strindberg ända från ”Röda rummets” tid
den grundläggande falskheten i den officiella radikalismen
han fann motbjudande. Hyckleriet. (Hjalmar Branting, vilken
Strindberg ända in i det sista ville känna sympati för kunde
på en gång som manlig feminist angripa Strindberg i
kvinnofrågan och samtidigt på ett för Strindberg främmande
hög-borgerligt sätt bedra sin hustru med underklassflickor.)
Men hade Strindberg nöjt sig med att presentera ”Fröken
Julie” som teaterpjäs, som dikt, är det dock kanske möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
