Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade därefter riskerat fängelsestraff för hädelse men
klarat sig genom en kompromiss. Liberalerna som hade
använt sig av hans process av politiska skäl övergav honom.
Hans förläggare blev skrämda. Hans tidigare vänner hade
lämnat honom eftersom de inte längre hade någon nytta av
honom för sina egna karriärer. Han stred med feministema
och argumenterade mot Marx i frågan om böndernas roll,
och vänstern hade en kylig inställning till honom. Han hade
inget stöd i Sverige längre.
Nu försökte han bli en europeisk författare som inte bands
av de begränsade intellektuella möjligheterna i Sverige.
Således klär han fadern i stycket som europé, som en
kontinental officer, en tysk Rittmeister.
Men denna militära uniform passar egentligen inte.
Fadern förblir en idealiserad nordisk - svensk, finsk, rysk
-statstjänsteman från sent artonhundratal. Uniformen verkar
mera tillhöra något av de ämbetsverk där ämbetsmännen trots
allt verkade för framsteg och upplysning. Fadern är
vetenskapsman och intellektuell. Hans tragedi påminner om den
tragiske civilisationshjälten Borgs i ”1 havsbandet”, den
roman som Strindberg skrivit två år tidigare.
Och pjäsens miljö är inte riktigt europeisk. Det råder mörk
nordisk vinter, snö och vind, utanför väggarna i ett rum som
delvis är tjänstebostad i provinsen eftersom
officeren/äm-betsmannen är jägare. Men han läser tidskrifter från
huvudstaden, kanske till och med från kontinenten, från Europa. De
levereras med snabb släde från närmaste postkontor.
Strindberg var landsflyktig liksom de ryska landsflyktingar
han blev god vän med i Genéve. En författare som hade
strävat mot en framtid som översteg de givna och verkliga
möjligheterna i hans samhälle och som därför hade störtat när
marken sveptes bort under hans fötter. Liksom 1860-talets
stora ryska författare. De nya männen som dömts till
misslyckande av sin ryska verklighet.
Också han längtade till det hemland där han själv inte
tåldes längre. Långt borta från Stockholms skärgård skrev
den landsflyktige - samma år som han skrev ”Fadren” - sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
