Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande och rätt medelmåttiga kollegerna ansåg honom ta
onödigt stor plats. Dessutom misstänkte de honom för att vilja
ha de stipendier de själva kapat åt sig. Därtill kom
skandalerna. ”En dåres försvarstal” var inte bara olämplig litteratur med
feministiskt och allmänliberalt synsätt. För det skrivande
Sverige var boken skandalös då den Maria den handlade om
var ”en av vårt slag”. En kvinna av just den bildade
överklass till vilken de alla hörde eller dit de alla strävade. Hade
Strindberg skrivit om ett sitt eländiga äktenskap med en
slam-pig tobaksarbeterska och inte om äktenskapet med en
slam-pig halvskådespelerska från överklassen då hade man förlåtit
honom. Funnit honom konstnärligt djärv.
Så är Sverige. Strindberg arbetade med modell. Han
hittade inte på. Han ritade av. Därför lever hans personer.
Stiger upp ur texterna. Fadern som sonen och sonhustrun och
kusinen med i ”Leka med elden” fanns alla som hans
grannar på Dalarö. Fast som Martin Lamm med snöipt mun skrev:
”1 vad mån handlingen verkligen hämtats från denna
familj där Strindberg åtnjutit gästfrihet, är naturligtvis
omöjligt att säga, då man kan taga för givet, att Strindbergs
uppfattning av förhållandena ej överensstämt med de verkliga.”
Något annat kunde han inte skriva. Ty grosshandlare
Johan Robert Thegerström finansierade sonen Robert
Theger-ströms konstnärsgäming och denne hade fem år tidigare gift
sig med den vackra Elin Lamm som visserligen inte som
Martin Lamm tillhörde Heleneborgs-grenen av släkten Lamm
utan Blecktoms-grenen men som dock var en Lamm.
På Dalarö var Thegerström också grannar till Bonniers.
Även om teatern var stängd för honom hade Strindberg tänkt
ge ut texten på svenska tillsamman med ”Bandet”. Men
Albert Bonnier refuserade och skrev honom:
”Ni förstår utan tvifvel orsaken till min vägran.”
”Er ömsinhet för modellerna denna gång”, svarade
Strindberg från Riigen, ”är ju hedrande, då folket är farligt att stöta
sig med, men genom att utesluta det bästa blir min bok
förstörd. Jag ber derför att återfå ’Bandet’ och ’Leka med
elden’, så att jag kan söka en annan förläggare.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
