Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dramaten hade betalat antagningshonorar för ”Debet och
kredit” och ”Första varningen” men ensemblen vägrade spela
den osedlige Strindberg när den fått texten för ögonen. Inte
heller ”Inför döden” och ”Moderskärlek” kunde accepteras
på svensk scen. Dessa enaktare fick alla premiär i Tyskland.
I Sverige sattes de upp först 1907, 1909 respektive 1915.
Från Dalarö där han just skrivit färdigt ”Bandet” och
”Leka med elden” skrev han därför den 13 september 1892
till Ola Hansson i Berlin:
”Käre Ola Hansson.
Hela konsten är att just komma härifrån. Men jag har
skuld som ej kan lemnas utan att tidningamc lysa efter mig;
i synnerhet som jag haft två utmätningar nyligen. Hösten är
här: jag bor ännu på sommarnöjet och kan inte komma ens
härifrån.
Att jag har landsmän, vänner och slägtingar här hjelper
inte, ty alla resurser äro begagnade under dessa tre hiskeliga
år jag varit hemma.
Sex pjeser har jag färdiga, deraf två rigtigt starka - som
Fadren och fröken Julie, men utan osedlighetshinder för
uppförandet - i utlandet. I Sverge har man de obotfärdiges
förhinder för allt hvad Aug Sg gör.
För att uppehålla lifvet har jag målat taflor och sålt! för
pris som Norrbrotafloma förstås!
Tänkt bli fotograf för att rädda min talang! som författare!”
1892 var August Strindberg helt stängd i Sverige. I
Tyskland däremot var han spelad och hyllad. Inte undra på att
han försökte ta sig söderut. Ringa av Sverget!
Det fanns skäl till att alla de man hade att räkna med i
Sverige - höger som vänster - beslutsamt stängt för honom.
Hans åttiotal - med sådana verk som ”Svenska folket”, ”Det
nya riket”, och ”Tjänstekvinnans son” - hade gjort honom
omöjlig bland de övre. De officiella radikalerna - med
Bran-ting och de andra - fann honom otaktisk och olämplig. De
försvarade till nöds ”Giftas” men höll egentligen med
femi-nistema. August Strindberg var inte politiskt korrekt. De skri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
