Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg och
hans tradition i svensk litteratur
Bortom fiktion, självbiografi och
den etablerade sanningens litteratur
Jag tänker börja med att säga något som många av er inte
kommer att hålla med om. Ändå tror jag att det är
nödvändigt att påpeka att det inte är möjligt att förstå Strindberg
-eller Gorkij, Sartre, Dreiser, Brecht eller någon annan av
betydelse - utan att inse de nationella rötternas avgörande
betydelse. Vi kanske blir tvungna att byta hemland som vi
byter skor; byta ut det ena passet mot det andra; svära trohet
mot den ena eller andra flaggan; börja tala ett nytt språk och
till och med upptäcka att vi har börjat drömma på detta
andra språk. Men vår nationalitet sitter kvar på samma sätt som
vår ögonfärg eller vårt sätt att reagera i vrede, kärlek och
sorg. Jag kan bosätta mig i Förenta staterna eller Kina, i
England, Frankrike eller Ryssland men jag förblir svensk.
Det är inte förvånande att den svenska litteraturen är
specifik. Språk är visserligen besläktade med varandra men
något språk i största allmänhet finns inte, ett språk som står
utanför och ovanför de människor som talar det. Det finns
inte heller någon litteratur i allmänhet, en litteratur utanför
och ovanför sitt språk, trots att författare i olika litteraturer i
grunden påverkar varandra. När man läser den svenska
nitton-hundratalslitteraturen finner man att den inte bara är specifik
i den meningen; man finner också att den skiljer sig från
andra europeiska nationers litteratur på två sätt.
Under en stor del av seklet formades huvudfåran i svensk
litteratur av det som vi kallar proletärförfattarna. De var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
