Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proletärförfattare i den politiska mening som den tyska
vänstern gav detta uttryck, det var inte ens alla av dem som
kallade sig socialister. De kom inte heller huvudsakligen ur
industriproletariatet som sådant. Men de hade en annan
klassbakgrund än de intellektuella som i socialt avseende svävade
i närheten av den dominerande klassen; deras väg till
litteraturen var en annan än de akademiska författarnas. De
berättade andra historier och gjorde det bättre. De var sinsemellan
olika men de nådde inte bara en masspublik i de nordiska
länderna, de dominerade vår litteratur under flera decennier,
och alla som är intresserade av svensk litteratur under detta
sekel känner till deras namn. Författare som Jan Fridegård
(1897-1968), Ivar Lo-Johansson (1901-1990), Moa
Martinson (1890-1964); men också Eyvind Johnson (1900-1976),
Harry Martinson (1904-1976) och till och med en författare
med landsbygdsbakgrund som Vilhelm Moberg (1896-1973).
Som tendens var de inte alldeles unika även om de var
det i Europa. Ser man på den litterära scenen i Förenta
staterna under Roosevelts första år upptäcker man något
liknande. Men i Sverige dominerade de faktiskt hela den
litterära skådebanan och det långt efter det att New
Deal-littera-turen hade blivit historia. I Sverige kunde de därigenom av
många skäl bli ledande inom litteraturen. Ett viktigt sådant
var det faktum att den akademiska och estetiska
överklasshegemonin inom litteraturen vid sekelskiftet hade brutits av
August Strindberg.
I Frankrike liksom i England var språket en barriär som
höll underklassen utanför litteraturen. Strindberg befriade
också vårt språk. Han skrev vid en tid när de akademiska
skikten i Sverige försökte göra svenskan till ett rigidare
språk. Genom att han gick emot och delvis krossade den
officiella litteraturen hade han öppnat en väg ut ur det
akademiska fängelset, och även om författare som Ivar
Lo-Johans-son ansåg att Strindberg var en småborgerlig skriftställare
följde de alla honom genom denna bräsch ut till läsarna. I de
flesta andra europeiska länder var barriärerna enorma och
portarna hölls stängda. Där skrevs proletärlitteraturen av so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
