Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cialistiska akademiska författare som avbildade proletariatet.
Det andra specifika draget är den dominerande litterära
genren. Men genre är ett farligt ord. Det är inte bara ett
hjälpmedel för att ange skillnader i stil, det får en också att tro att
det finns olika sorters litteratur som kan skiljas från varandra
med strikta rågångar: essä, reportage, roman, självbiografi.
Men ni vet alla att vi som skriver på svenska har en
benägenhet att skriva berättelser som bygger på våra egna liv,
våra egna erfarenheter och att vi använder jaget som grund
för vårt arbete och våra närstående som råämnen. En del av
oss kallar dessa texter självbiografier, cn del kallar dem
romaner, en del skriver i första person singularis, andra ger
detta jag, som är huvudfiguren, ett annat namn. Delta är den
exemplariska svenska genren. Det finns få verkliga romaner
i vår litteratur. De som finns är i allmänhet ganska
ointressanta. Men det finns många fascinerande verk som bygger
på jagets upplevelser. Det är betecknande all även de verk
som allra starkast hävdar det kollektiva (till exempel Ivar
Lo-Johanssons) har denna karaktär.
Självbiografiska romaner är naturligtvis inget unikt för
Sverige. Men i Sverige skiljer de sig från den kontinentala
traditionens Erziehungsromane, Bildungsromane,
Entwick-lungsromane - för att säga det på tyska. De är mer refraktära.
Man skulle kunna säga att alla våra berättelser genom August
Strindberg härstammar från Jules Vallés trilogi ”Jacques
Vingtras”. Men i Frankrike slår Vallés fortfarande utanför
den officiella litteraturen. Strindberg som hämtade sin
inspiration från honom när han började skriva ”Tjänstekvinnans
son” var inte bara sant refraktär som Vallés, han lyckades
också besegra det litterära etablissemang som fortfarande
håller Vallés utanför sina murar. På det sättet öppnade han en
väg till skrivandet för oss. Att skriva mer direkt och med
mindre hänsyn till de akademiska reglerna.
Detta betyder att man för att förstå oss och vårt sätt att
vara både som människor och författare, för att uppleva den
tradition som formar vårt skrivande, måste man gå till
August Strindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
